Stresshantering?


Måste ju vara något allvarlig fel på mej ibland. Ta det här exemplet; När jag vet att jag ska jobba. Så tänker jag inte på annat. Jag går och påminner mej om, att imorgon ska du jobba nicole. Klockan elva.
i morse fick jag nästan spader på mej själv. jag drömde om och om igen att jag kom försent. det slutade med att jag var en timma sen, jag sprang omkring i hela skene. och hur mycket jag än sprang mot kinna så kom jag bara längre och längre där ifrån.

Jag vaknade klockan nio, och då satte jag på mobilen. alarmet skulle ringa klockan tio. Jag halvsov vidare, men jag kunde inte hålla mej ifrån mobilen. jag var tvungen att se efter så att alarmet fortfarande var på och att klockan inte blev för mycket. Sen gick jag upp. Satte på plattången och lade mej i sängen och koncenterade mej på andningen. Det är inte friskt.
 
Hur ska jag kunna ha ett jobb i framtiden, jag stressar ju upp mej inför allting. Men det är så det har varit sen i åttan, det blir alltid bättre sen när det äntligen blir sommarlov. Och såhär är det ju för alla, i mer eller mindre utsträckning.

(Fick en komplimang från min mormor idag, hon hade läst mitt repotage i markbladet och hon hade blivit överväldigad och tyckte att jag skrev som en riktigt journalist. Min mormor är inte som andra morföräldrar. Hon är inte så intresserad av allting jag gör, hon säger att jag är duktig och sen är det bra.)

Dragkingfesten igår
Det var intressant, jag trivs som kille. Jag hade carlas ottotröja på mej (en randig lång sak) och jims byxor + skor, min mössa som jag stoppade in håret i. Fast jag vaxade en fin emolugg och var allmänt het.

- Du ser ut som Linus Serholt. Fast snyggare.


Kan man få en bättre komplimang? Jag var nöjd. Och vår raggningstripp till Vasa var kanske inte
den mest lyckade. Folk märkte att vi var tjejer, trots vår snygga sminkning och annorlunda gångstil. Fast, en positiv sak var ju att Mirre trodde att jag var kille. Hon frågade om jag varit ihop med henne kusin. (Så jag försöker övertyga mej själv om att de andra inte klarade att hålla den manliga fasaden uppe, men jag gjorde det. fniss.)

Det gick bra att jobba idag, Jag vågade mej på en flatbread. Den var okej, men mc donaldsmat får
mej att vilja hulka. Nej, om jag ska äta i fortsättningen får det bli sallad.

Tack för igår, Marielle, Karin och Malin.

Adjö, på återseende.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback