Dimmiga kvällsfilosofier.


Okej, men vad ni än gör. Så kika inte under sängen. Jag tror att vi glömt våra misslyckande där. Eller, när jag tänker efter. Så är det nog allt annat än misslyckande jag pratar om. För du & den du är, gör mig lycklig. & jag bryr mig egentligen inte om kristyren på pepparkakorna kletar.

Egentligen så kanske jag bara bryr mig om de sekunderna när jag andas.
Jag menar ju självklart inte andas, som i andas. Man brukar ju prata om
att personer som verkligen betyder, som egentligen delar ens kropp & tankar,
får en att leva. Får du mig att leva? Jag tror nog att du får mig att gå omkring
& smådö av de där lyckoattackerna.


(och egentligen så vill jag ju inget annat än att göra så som vi säger. egentligen vill jag ju tro att de där naiva tankarna under dina täcken, ska vara på riktigt.)




Måndag kväll. du kanske tänker på att gå utan skor i skolan, bara för att känna plattornas skåror? men det är ingen idé. vissa plattor är helt kletiga & sockorna skulle fastna. sen är golvet höst-kallt. & du vill egentligen pussas, fastna i ingenting & röka ut genom ett fönster. du kanske inte vill tänka på att det luktar godare med persika än billiga cigg från lidl. (jag röker inte sådana, jag röker inte sådana.) men inte ens kaffet smakar helt-lagom-varma-kinder. & det hade jag väl aldrig förväntat mig heller.

( misstänker att jag är kär i Fröken Zelmani & helst av allt vill hålla handen med henne. )

Godkväll tandmonster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback