En liten identifikation.
Men ska vi blanda ihop något, snarlikt frökens liv? Det är säkert inte speciellt svårt. Jag menar vi kan ju börja med en dos känsla av att du är akut kissenödig & du klarar inte en sekund till. Sedan kan vi sticka till en liten del hat till det borgliga. Ösa på kärlek & pussmärken. & lite, lite tvivel. Rädsla & panik. Stresskaos i huvudet, tryckt över bröstet & huvudvärk. Skratt & helgontidsfördriv. Du skulle ju kunna föreställa dig ett buss-säte, ett block & en penna. Intorkad poesi & en helt ny almenacka.
Att lägga ner all energi på något, för att sedan inte fixa att bry sig om det mer. Helt plötsligt gå inför något fullhjärtat, för att sedan komma på att det är för mycket.
Jag räknade aldrig får när jag inte kunde sova
Jag byggde en värld i mitt påslakan
som Nasse, fast annorlunda
och sen var jag ju inte rädd heller
bara trött på partipolitik & havrekuddar
jag målade fotsteg i mitt tak
min värld har ju ändå vänts upp & ner
det kändes helt enkelt bättre så.
Varför faller allas världar ihop? Varför gråter ni & inte orkar mer?
Det finns ju det där lilla. Det där lilla som att dricka vin & äta godis.
Prata med de där vännerna som man glömt bort.
Som man inte alls växt ifrån, som man verkligen tycker om..
Men ska vi göra så som vi sa? Ta alla problemen, all ångest & varenda tår.
Lägga i en hög mellan oss & sedan dela på allt. Tills högen försvinner.
Trots att det just nu är alldeles för mycket,
trots att jag har en handflata, tryckt hårt in i bröstet & någon som sitter på
min axel & susar i mina öron. Så ser jag fortfarande positivt på allt.
- Man överlever inte annars. Förstår ni?
Åh, ge mig en blåbärskyss & det där varma i magen.
Men jag är ju bara Nicole.
som inte alltid vet hur hon skall genomleva torsdagen. som inte riktigt alltid fixar att lämna den där sängen på morgonen. & som faktiskt känner sig hemskt svag & liten emellanåt.
- men det blir bättre, det blir det alltid. För även om jag kan konsten att vara negativ, så är jag verkligen ingen Ior.
Ha så kul ikväll & kyss ingen med orätt stämpel.
Att lägga ner all energi på något, för att sedan inte fixa att bry sig om det mer. Helt plötsligt gå inför något fullhjärtat, för att sedan komma på att det är för mycket.
Jag räknade aldrig får när jag inte kunde sova
Jag byggde en värld i mitt påslakan
som Nasse, fast annorlunda
och sen var jag ju inte rädd heller
bara trött på partipolitik & havrekuddar
jag målade fotsteg i mitt tak
min värld har ju ändå vänts upp & ner
det kändes helt enkelt bättre så.
Varför faller allas världar ihop? Varför gråter ni & inte orkar mer?
Det finns ju det där lilla. Det där lilla som att dricka vin & äta godis.
Prata med de där vännerna som man glömt bort.
Som man inte alls växt ifrån, som man verkligen tycker om..
Men ska vi göra så som vi sa? Ta alla problemen, all ångest & varenda tår.
Lägga i en hög mellan oss & sedan dela på allt. Tills högen försvinner.
Trots att det just nu är alldeles för mycket,
trots att jag har en handflata, tryckt hårt in i bröstet & någon som sitter på
min axel & susar i mina öron. Så ser jag fortfarande positivt på allt.
- Man överlever inte annars. Förstår ni?
Åh, ge mig en blåbärskyss & det där varma i magen.
Men jag är ju bara Nicole.
som inte alltid vet hur hon skall genomleva torsdagen. som inte riktigt alltid fixar att lämna den där sängen på morgonen. & som faktiskt känner sig hemskt svag & liten emellanåt.
- men det blir bättre, det blir det alltid. För även om jag kan konsten att vara negativ, så är jag verkligen ingen Ior.
Ha så kul ikväll & kyss ingen med orätt stämpel.
Kommentarer
Postat av: Carla
för du är nog den bästa poeten i hela vida världen!
Postat av: Sophie
jag älskar dikten du har i mitten av detta inlägget. vilken bra blogg du har! :)
Trackback