Gråskalor, de är patetiska.

Han maler på. Han pratar om boxmodeller och stilmallar. Jag hör inte egentligen.
Jag kommer aldrig i hela mitt liv göra en hemsida. Jag kommer aldrig i hela mitt
liv tycka att det är intressant. Jag skulle vilja trampa på hans glasögon och köra upp hans sonikauttryck & loggböcker i röven.

(inte min, utan hans.)

ett hjärta som knappt vågar dunka
i rädslan av att rusa blodet
för hur länge orkar man överleva en kropp
med allt för sargade vener


Det spelar ingen roll. När ens värld kan krympa så markant, att det bara finns en sak som ens betyder något. Då känner man sig som en ointelligent varelse. Men mer än så är jag inte.

Just nu är jag inte mer än ett illamående, något ovetande.
Mina händer luktar cigarett & för första gången tror jag att
jag faktiskt ser gråskalan alla pratar om.

När det handlar om knark. Skulle vilja köpa en målarburk för 199:-
Måla varenda muskel, supa mig full. För att sedan vakna i utsmetade
lakan


Vet ni vad? Att gråta på en toalett är ynkligt. Att spy i ett handfat är ynkligt.
Att vilja kämpa för något man inte kan andas utan. Men var är handboken?
Var i helvete gömmer sig den där förbannade handboken i hur man kämpar?
Kämpar för nått man inte fixar de där små enkla sakerna utan.

Gråskalor är patetiska, det är livet också.

Kommentarer
Postat av: Bella.

du är en av de där som betyder mest.
Och jag är helt säker på att din höst kommer vara full av färger, som moulin rouge, eller som kinderna på de nykära. För du förtjänar allt, allt som kallas kärlek, och allt som kallas lycka.

2006-10-11 @ 21:17:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback