Leksaksbilar & glömda förebilder.

Och så länge jag inte tänker längre än madrasser på golvet, lite smårosiga kinder och utspridda mynt från en alldeles för stor ficka, så känns allt riktigt bra. Och om jag ens snuddar på tankarna om fingertoppar på ryggen så känner jag dem med ens där. Och rysningarna leker längs skulderbladen.
- Men så fort jag blandar in ord som intervjuer, bibliotek, bussar & skrivblock. Så dunkar det extra i tinningarna.

Men jag tror att det faktiskt är bra om jag åker till Göterborg. Dels för att jag hemskt gärna vill det, dels för att det kan vara bra att klappa extra på den där vänskapen.

Jag får helt enkelt ta det som det kommer. Lägga bort tankarna på den nionde oktober, tänka positivt. Försöka lösa intervjun, tyskaprovet, svenskaprovet & repotaget samtidigt. Och sluta stanna hemma från skolan. Sluta ta extra sovmornar och sluta skippa idrottslektionerna.

Att det är 97,5 % mellanmjölk i islatte är lite mysigt. Att det sedan bara är 0,6 % kaffe är helt ännu roligare. Att jag idag när jag promenerade förbi Lyckeskolan med alldeles för mycket kläder på mig som ändå bara kliade, kom på vem min självklara förebild faktiskt är, var helt irriterande. Självklart borde jag direkt svarat Maria Andersson när frågan kom upp av journalisten på BT. För det är hon verkligen. Och jag tror inte att jag någonsin kommer ha samma respekt och känslor för någon lärare igen.

Nu ska jag gå och leta upp två huvudvärkstabletter, pussa Josef på axeln & akta mig för ev. arga blickar som kanske kommer komma innanför dörren.

Hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback