Copykatterna skall brinna.
Nu blir jag ledsen på riktigt. Inte nog med att jag går och tappar bort mina ord, glömmer poesin på bussen & inte minns att det faktiskt är skrivandet jag lever för. INTE NOG MED DET. För när jag väl hittar tillbaka och börjar skriva precis som förut, då frågar en tjej om det är en låttext jag har fått "& förresten stjärnorna är inte på riktigt, det är bara Gud som stuckit hål på idyllen" ifrån. Nej, det är sannerligen mina egna ord från början till slut. Hon sa att hon misstagit sig & nu kommit på att hon läst det från en blogg. Men inte var det min blogg!
Nej, insikten om att någon kopierat mina blogginlägg & använt som sina egna ord, går upp & tänds som en glödlampa ovanför mitt huvud. Hon hade nämligen även döpt blogghelvetet till: Att älska världen för att sedan kunna dö i den.
Nu har jag även hittat en annan tjej som tagit mina dikter & publicerat som sina egna. Vad är det här?!
Mina ord är mitt liv & det ska ingen få sno ifrån mig. Man kan få ta mina svindyra, helt nya favoritskor på en kaosartad fest mitt i ingentinget, men man ska ge fan i mina texter.
Fan, vad ledsen jag blir!
WORD SISTER!
vi dödar horan :D (för vulgärt?)
Ni två är ju helt galet bra!
hur häftigt är det att knycka saker då? Inte så tycker jag... jädrans folk
jag har också varit med om det. så jävla irriterande och omoget. jag hatar sånt!
jag tycker minsann att sådana som hon ska dö, fast å andra sidan så måste det vara en riktigt tragisk person som inte har något eget att skriva utan måste ta från andra...
Människan är ett urkasst släkte. Speciellt de som tar saker som inte är ens egna. Det ÄR skillnad på sånt man skapat själv - och något man köpt dyrt. Det är en del av en själv.
Jag skulle skjuta den som tog mina foton / mina ord.
usch, det har hänt mig med. och dessutom var det på samma sida, ungdomar, som det publicerades. fy helvete vad sur man blir!
En form av smicker som varje ambitiös konstnär får uppleva... nu kan du sälla dig till dem, de finns i varje konstnärsskrå, och ha samtal som funkar i oändliga nätter med rödvin och billig brieost...
Min vän fotografen har under senare delen av sin karriär ägnat åtskilliga timmar åt att söka nätet efter stulna bilder, han är utled på det... han lägger ingenting på nätet i onödan...
Det blir ju viktigt för en när det faktiskt är ens försörjning och inte ens hobby... man lägger sin själ i konsten och vill få mat på bordet, inte en knytnäve i magen...
Ibland är Tova den bästa person som någonsin existerat.
Jag lider med dig. Jag förstår precis hur du känner dig. Jag hejar på dig, Nicole.