lyckorusimagen

Jag kan erkänna många saker här i livet. Mitt hjärta bultar fortfarande varmt för H. Hellström. Jag har en berg&dalbana i magen som fortfarande gör loopar när jag är rädd för att förlora den där mannen som brukar sova i min säng. (Den gör en herrans massa loopar för andra skäl också.) Jag kan erkänna att jag nu är livrädd för att åka på soleksem inatt, med tanke på att mina lår & mage är tokröda. Jag har förlorat en vän & samtidigt kommit närmare de gamla. Det har tagit extremt lång tid sedan jag sa att jag skulle köpa den där digitala systemkameran & fortfarande har jag den inte. Jag håller tummarna för Hong Kong & någon tusenlapp mindre, sen är den min.

Min sista festival för den här sommaren kommer att vara över om hundratjugo timmar. Jag kommer ramla ner i en mjuk säng med ett dunkande huvud & en ny duschad kropp. Blunda & tänka att nu är sommaren snart över. Nu har jag satt ett kryss över Hultsfred, Roskilde & Uppsala Reggaefestival. Jag har även satt kryss över punkten Bli ihop med killen som krossade mitt hjärta igen & även Känna rädslan över att bli av med sin bästa vän. Men den där rädslan bäddade jag in i en docksäng någonstans i mitt bakhuvud. För jag vet att han kommer finnas kvar där i den kalla replokalen, beredd med en kommentar som får mig till antingen glatt raseriutbrott eller skratt.

När meningen: Vi kommer alltid vara vänner upprepas på vare sig det är apelvikens små gator efter ett glas baileys eller på en trappa någonstans i vår Kinna-värld. Så vet i alla fall jag att det är sanningen rätt upp & ner. & det är det fler som borde förstå.