01:03
Svalorna tappade sina vingar och du flög alltid för högt. Du föll rätt ner i mig och tillslut försvann allt annat.
Jag var tom och helt uppfylld på en och samma gång.
Mina fingrar skakar och alla skepp inuti mig sjunker.
Sanndrömmarna har jag slutat att rama in, de ligger i sprickorna i taket.
Kom kom, innan eftertexterna rullar.
Svälj mina eldar och brinn för mig bara tills det ljusnar igen.
Stjärnhimlarna öppnas och alla bokmärken singlar ner,
lägger sig på tårdränkta kinder och du luktar våta lakan.
Jag snurrar tills väggarna mjuknar och jag tappar vingarna jag försökte samla upp.
Ibland undrar jag vem av oss som flyger högst och vem av oss som aldrig landar igen.
Jag sitter tyst, andas tyst men ansträngt. Jag har tårar i ögonen, utan att riktigt veta varför.
Varför är nätterna såhär? Man lär känna sig själv och rymden på samma gång. Jag behöver
sova.. Jag är lättad. För första gången på länge skrev jag mig utmattad.
otrolig. du skriver inte bara vackert och med känsla, utan skriver så att jag faktiskt känner något när jag läser vad dina texter och dikter. påverkas. blir berörd. texterna är så levande, och kanske är jag mest imponerad över hur dina fantasifulla liknelser kan träffa så rätt. gång på gång!
finns inte ord för hur duktig du är. hoppas du vet det!
de där orden sköt rakt igenom mig ikväll och fastnade hårt, hårt på insidan av ryggen. tack, verkligen tack!
Det är inte nätterna det är fel på, det är ensamheten.
jag läser och begrundar, det är fint. tack för kommentaren.
Åh... ( Du vet den där känslan man får av vissa saker.. Som de där scenerna i Moulin Rouge, då det kryper i hela ryggraden då man tror att hela världen är magisk. Den känslan har jag precis just nu. Tack )
Nej, verkligen inte. Haha. Ettorna och tvåorna har skickat in en massa till vår mail. Så jag har bara lagt in texterna i spalter så de är färdiga att publicera. Vill vi skriva om något aktuellt sedan så kan vi göra det för dessa är inte tidsbundna på något sätt. Blir super.