Under ett rött paraply.
Natten står stilla och i mitt huvud så springer jag flera varv. Jag springer ikapp borttappade själar i Berlin och jag kippar efter andan i en dröm som är på tok för instängd. Minutrarna tickar mer baklänges och helvete vad det är svårt att leva ut sina impulser.
Jag skulle vilja sätta på mig gigantiska hörlurar, sätta mig i en taxi och försvinna iväg till en storstad som inte går och lägger sig klockan elva. Det är svårt att vilja så mycket och hela tiden tvingas krympa sin värld till en engelsk bok och idéer till ett manus.
Åh! Jag skulle vilja promenera nykär under ett rött paraply på Montmartres gator & kyssas när himlen är sådär mittemellan natt och morgon. Då man egentligen är som fulast, fast det spelar ingen roll för kärlek gör alla vackra och pirret i magen får staden att spela musik i huvudet.
Inget är så jävla vackert som kvällsfilosoferingarna en onsdagskväll. Jag är fast i en vardag där lycka är tillfälligt och psyksjuka mardrömmar är bestående. Där morgonpromenaden till skolan är rutinmässig och huvudvärk är soundtracket till alla eftermiddagar.
Men somsagt, det blir inte alltid så mycket bättre än så.
Kommentarer
Postat av: Mikaela
"huvudvärk är soundtracket till alla eftermiddagar" underbart skrivet =)
Postat av: cecilia
jag håller med, längtar bort mer än någonsin
Postat av: Emma
Men kan vi inte dra snart?
Vi kan gå på Komvux sen!
Postat av: Anonym
Vem sover klockan 11?
Postat av: cissi
dina ord är de vackraste jag någonsin läst.
Postat av: Karl
Den högra bilden ser typ ut som omslaget till "Jenny". Snyggt.
Postat av: Nicole
Kinna sover klockan elva. & tack alla fina människor.
Trackback