Längtan i blåskala
Nattljuden vibrerar i moll och jag
ställer mitt dagsögonblick i kontrast
Jag låg på ryggen bredvid en lågtrafikerad
gata och såg frökapslarna fly med vinden
vita fläckar mot en svekblå himmel
Höll andan på balkongen
och föll framför ditt mosaikhjärta
jag blir salig av långväga närhetslängtan
att betrakta på håll, när ensamhetsfigurer
fastnar under mina barfotafötter
Ni är vackra och jag blöder ur magen
dagdrömmer genom kameralinsen och
skriver mordgåtor
Kommentarer
Postat av: Bella.
Du far lamna Emmaoda och ett smutsigt kinna nu. Kom till mig i gbg och sa dricker vi oss fulla och hatar alla manniskor. Snalla?
Trackback