Luftballongen som aldrig landar



I en övergiven äventyrspark låg du utsträckt på rygg. Slänggungorna gnisslade i vinden och himlen hängde tung. Du hade färg på kinden och dina byxor var sönder. Blå färg, du hade blå färg på kinden. Jag hade aldrig sett dig förut och blev förvånad över att du låg i min park. Bland mina liljekonvaljer och mina kattspår. Det vilade något över dig, en känsla, en främmande plats. Alla orden i munnen flydde.

En av mina katter dök upp ur det höga gräset. Cleo. Det hade dröjt flera veckor innan jag fick stryka den silvervita pälsen. Men med bestämda steg gick han rätt fram till dig. För att sedan smyga tätt intill din kropp och låta nosen upptäcka dina hemligheter. Avundsjukan stack till i bröstet, men jag kunde inte låta bli att tycka att det var vackert.



(Som jag saknat kameran, nu ska mer av världen hamna på mina bilder igen! Det får vara nog med gamla bilder från 2006. På återseende.)

Kommentarer
Postat av: Malin

Det här var fint. Det här gillade jag bestämt.

Så har jag ett nytt musiktips också (finns på Spotify): Peter Broderick

Postat av: hajarunu

hurra för dig och dina bilder! nu blev jag glad :)

2009-04-14 @ 20:21:39
URL: http://hajarunu.blogg.se/
Postat av: Nicole

Malin: Det var ett bra tips, jag började lyssna i sängen och slumrade in sådär gott.

Hajarunu: Och hurra för att du säger det till mig. Tack! :)

2009-04-16 @ 23:12:24
URL: http://lyckorusimagen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback