Försent kom fortare än jag trodde
Det finns minnen som inte slutat brinna. Minnen som kanske aldrig förvandlas till tyst och stilla aska. Det som smärtar har en gemensam nämnare. Att förlora människor man älskar.
Helt plötsligt satt inte min morfar på sin sittkudde i soffan längre. Han fanns inte med vid köksbordet och spelade kort. Och vart jag än letade i huset fanns det ingen som kunde vispa min äggtoddy.
Han låg på avdelning 4 i ett litet rum. Med halva sidan ur funktion. Utan att kunna sätta ord på det han tänkte. Därför grät han mest. Jag var där en gång. Sen blev jag plötsligt väldigt upptagen. Jag undvek alla tankar, trots att de ekade som monster så fort det blev tyst. Jag såg åt ett annat håll när mamma sa att snart skulle det vara försent. Försent kom fortare än jag trodde.
Min första kärlek blev min bästa vän. Bland gitarrer och sladdar fick han mig att skratta, trots att mitt tonårshjärta höll på att kolapsa. Hand i hand låg vi på den daggvåta gräsmattan och lät världen snurra. Att det var alkoholen som gjorde det spelade ingen roll.
Jag var den första han skjutsade när han fick körkort och han var den första jag ringde när jag ville ge upp. Vi såg på lost och åt vingummin, vi retades, lyssnade på kent och nöp varandra i benen. Vi hade snöbollskrig, åkte fort på hans moped, spelade oljud på våra gitarrer och stoppade polkagrisar i teét. En dag svalde kärleken honom hel och utan att veta ordet av det stod jag utanför, lämnad med orden: Hon blir så arg när du ringer. Svartsjukan är ett monster och den förtär oss. Den skapar hål i universum och den tog min bästa vän. Någon sa: Nicole du får sätta stopp för det här innan det är försent. Försent kom fortare än jag trodde.
Ps. Om man klickar på bilden kommer man till bildkällan. Den fantastiska Ryan McGinley. Tack Camilla för tipset.
Jag älskar dig och dina ord fantastiska du! (och jag hatar 'försent')
ps. jag kanske kommer till gbg i början av veckan. vill du ses och dricka te någonstans då? (jag ska lämna runt cv.n och hoppas på lycka. vet du var jobblyckan kan tänkas finnas?)
Det här var sannerligen fint
Oj. En sån dag. Varför detta? Kan det vara ungdomsdagarna som förgås? Alltså extra tydligt just idag? Och nej då, jag blev absolut inte tårögd nu. Icke.
så fint och smärtsamt du skriver. förnekelse och kärlek.
Oh. Varför har jag inte sett det här innan? Vad bra du skriver Nicole. Jo, måste erkännas att jag alltid har vetat det, men detta ändå grymmare. Nu vill inte jag överstimulera ditt ego, för du vet säkert om det redan ;) Men ändå!
Jag tyckte om den här texten väldigt mycket.
känsloladdigt och väldigt rakt. gillar dina ord. alltid.
Du är så bra SÅ bra och jag var nära tårarna där.
Du är så bra SÅ bra och jag var nära tårarna där.
Jag var inte nära tårarna. Dom var helt över mig!
Ni är så otroligt fina! Tack. Tack för alla fina orden och att ni lägger ner energin på att skriva dem under inlägget. Tack. För det är då jag vill skriva mer. Och mer.
Vad kul att du gillade Ryan McGinley!! Själv är jag ganska frälst på bilderna! :)
(och åter igen imponerar du med ditt språk, dina ord och allt du uttrycker. antar att det inte kan sägas för många gånger. wow!)
tack för att du skriver så vackert, n.
Nicole, det här var verkligen väldigt bra. Shit, fick gåshud när jag läste om morfar och tänkte på min mormor.
...men här var det alldeles för längesen jag var inne!
Galet bra som vanligt. Som nån skrev ovan, så är "försent" inget favoritord hos mig heller. I synnerhet när det gäller mänskliga relationer. Det låter ändå som det finns många fina minnen att plocka fram, och även om det ligger viss sanning i Johnny Thunders rad "You can't put your arms around a memory", så är det ljusår bättre än ingenting.
du skriver rätt in i hjärtat, du fina!
Tack igen, rara flickor. Och tack, oskar. Du är liksom saknad och väldigt välkommen när du tittar förbi.