Lucy i skyn med diamanterna
min hud är genomskinlig plastfolie
och i venerna
har blodet stagnerat
Ni ser rakt igenom mig
utan att läsa texterna
som är skrivna
längs benmärgen
Flickorna med amfetaminet
tappar sina paljetter
och glansen i deras ögon
rinner längs väggen
Deras ögonglober är
som russinen
de vita barnen redan
tuggat på
Du är bara så fruktansvärt bra min vän...
åh, äntligen.. tack
inte för att jag förstod så mycket. men jag tror att en del är riktiad lite lätt åt mitt håll?
Tack för de fina orden. Såna där kommentarer värmer verkligen. Jag läser din blogg och du är grymt inspirerande, dina ord och formuleringar är verkligen speciella. Take care!
Mohahahahaha...
Det var sa lange sen att man nastan glomt bort hur duktig du ar
Jag kan bli fast med dina formuleringar hur länge som helst. Vända, vrida, fundera över ordval och försöka tyda symbolik och egentliga meningar. Ibland förstår jag, ibland inte helt och hållet. Det är ofta en triumferande känsla när man benat en stund i en rad och tillslut, halkar in i samma (eller åtminstone illusionen om detta) tankespår som föreligger skrivandet av just denna. Jag vet att det någonstans känns som fusk - men det vore fint att få ha dig brevid ibland när man läser, så kunde du livetranskribera och delge dina tankar kring det du skriver. Även om jag, som sagt, tror charmen med det hela sannolikt skulle avta i och med detta. Hårda dilemman i natt..
jag vet inte hur jag ska beskriva känslan av att läsa dina texter, men än att kunna säga att det känns som socker som rinner längs huden och applådera - du är verkligen helt fantastisk!
ingenting stelnar
i den som inte dricker sten
skjuter upp marmor
din genomskinlighet
bländar mig levande
F I N T :)