Leenden och smygande lavatårar

För att kärleken är svår. För att jag inte hela tiden är jag, här just nu. Jag existerar också i någon annans huvud, ganska ofta och när jag minst anar det. Och för att jag inte har någon aning om hur jag ser ut i det där huvudet. För att jag vill vara så bra jag nånsin kan. Vara så glad jag nånsin kan, vara så hudvibrerande, sprudlande, levande jag nånsin kan. Och när jag inte kan alls? När huvudet snurrar, roterar, ramlar av. Tankarna förvandlas till tornadovindar och jag springer fram och tillbaka för att få fatt på min drake, mitt förnuft, rationella substanser. Jag tänker på allting samtidigt och det resulterar i att jag inte kan tänka alls.

Det är mörkt och jag har armar omslingrande runt mig och han andas i min nacke och det är kallt utanför täcket, men så varmt tätt intill. När träden slår grenarna runt omkring sig och vinden nästan tar sig in. In genom fönstret, in under täcket. Han andas lugnare, ibland inte alls och sedan tungt. Då är man helt plötsligt ensam igen och inte riktigt säker på om man sover i en stuga i en trädgård eller i ett korthus på ett köksbord. Är det stress eller rasar väggarna in om jag inte ligger still? Och de där tankarna, de tar för stor plats.

Det är egentligen inte kärleken som är svår, det är egentligen inte de trygga, vackra armarna, det är inte blickarna. Det där är inte svårt.
Det är livet just nu som är svårt, livet och drömmarna, målen, kraven, pressen, rädslan och framtiden. För kärleken, den får mig att le, le, le just nu i skrivande stund.
Le, blunda, andas, le igen. Leenden och smygande lavatårar. För att det är inte lätt att vara 20, vilsen och förälskad.

Kommentarer
Postat av: Ebba

Otroligt fint skrivet! Känner igen mig.

Postat av: cecilia

nej det har du sannerligen rätt i, kloka flicka!

2009-06-08 @ 21:30:41
URL: http://http:/dolkis.blogg.se
Postat av: sofia

Det är galet hur du får fram känslor så bra med ord. vackra ord!

2009-06-09 @ 21:32:50
URL: http://flygdulillafjaril.blogg.se/
Postat av: Oskar

Förälskad är motsatsen till avtrubbad, avtrubbad det största hotet mot all form av utveckling. Förr eller senare faller bitarna på plats, tro mig. Tid är jobbigt. I synnerhet när det handlar om tid man ännu inte upplevt. Men det är väl också en av de charmigare detaljerna i livet, om man verkligen tänker efter?

2009-06-09 @ 23:59:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback