De talade om en framtid när bomben hälsade på

Söndagskvällar är sällsamma kvällar. Jag spenderar min tillsammans med Zola, Balzac och Stendhal på Kafé Fröken Olssons. Jag förklarar mig förälskad i det här mosaikplottriga stället, med sitt gula ljus och blandade gäster. Att läsa fin litteratur och smygbetrakta människorna runt omkring är inspirerande.
  Mitt emot mig satt en kvinna och en man på två skinnbeklädda barstolar. Jag skulle tippa på att de båda var halvvägs igenom sin fyrtioårsålder. Det var tydligt att det var en första dejt. Hon drack en vanlig kaffe och åt en kärleksmums, han kontrade med en latte och hårt åtdraget skärp. Jag anade en lätt stel och nyfiken stämning och log för mig själv när jag hörde mannen berätta om fyra kvinnor han hade nobbat. En av dem var domare och han tillade snabbt: 
- Inte för att jag har haft många, för så är det verkligen inte.

Jag undrade stilla varför han ens drog upp det hela på tal. Kvinnan gned sina underarmar, men berättade sedan själv om en man hon haft. Hon lämnade halva sin kaka när de gick ut. Han hade storlek 46 på sina fötter och hon sade sig ändå stå stabilt på sina knappa 36. Jag hoppas att det blir en andra träff.



Ambulansen backade in i mig

körde över mig och satte sedan på sirenerna

uteliggaren visade sig vara läkare

han hade flytt till Sverige

och existerade nu inte mer än ett spöke

någon skymtar i ögonvrån

han räddade mitt liv

 

och sedan

såg

jag honom

aldrig

mer

 

ambulansmannen viskade: 

det här är inte livet

livet kommer sen



Kommentarer
Postat av: Anneli

Du skriver så himla bra. Dina ord, dom blir magiska.

Postat av: TY

i en öken i Libyen

står dina unga skakningar

för sig själva dom ryser

inte av köld inte av hettan

som tar på dina blöta porer

känner dej lika bra som

vem som helst som sett dej

bortom beduinerna ligger

din kamel och väntar

tämjd bara för den med

en barndom som aldrig var

aldrig var något annat än

resor mellan gamla förväntningar

medan dina systrar tittade på

hägringarna i sandlådan

var du redan långt långt borta

begraven i cementväggen

klöste du dig utåt

du tänker på dej själv ibland men vet

att den tiden



kommer aldrig tillbaka

2009-03-04 @ 00:04:59
URL: http://Rub al-Khali.org

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback