Budbäraren och hans förvarning
Ibland drömmer jag att jag sitter bakom ratten på en bil. Och bilen kör hur fort som helst. Den svänger inte när jag vill att den ska svänga och det går inte att bromsa. Det är så det känns att inte ha någon kontroll. Ibland gör livet samma sak och det är frustrerande. Det är lätt att bli rädd. Jag är ofta lite rädd.
Ibland infinner sig en bestämd känsla. Som ett svagt illamående, ungefär i halsgropen. Den är duktig på att vandra, genom revbenen och ner. Det som den här känslan vill säga är att något är på gång. Ett vibrerande krig några mil ifrån. En mörk massa i horisonten. Det är som om kroppen förbereder sig på strid, innan huvudet ens har en aning. Tillslut förstår man ändå. Och då börjar man leta tecken. Man vill veta hur och var blixten ska slå ner. Och man vill täcka de delar som är mest sårbara. Hjärtesnår, tankeflod. Tårspill, blodstänk.
Idag har jag fyllt kylskåpet och köpt brevpapper. Håller andan.
Kommentarer
Postat av: Oskar
Inga fingertoppar i världen KÄNNER på det viset bara en mage kan göra.
Jag köper julkort från Unicef (alibihandling) och har ingen magkänsla alls.
Hoppas det löser sig.
Trackback