lyckorusimagen

Kan inte somna igen. Lyssnar på Nicolai Dunger (som jag ska se imorgon) och kommer på att jag aldrig tyckt om mitt rum i den här lägenheten. Väggarna är ser askgrå ut när lamporna är släckta. Det enda som sitter uppe är tre foton på mig själv som sexton, sjuttonåring. Fyra plugghål har jag åstadkommit, men hyllorna kom aldrig upp och snart flyttar jag härifrån igen. Och till västra frölunda kommer jag aldrig mer tillbaka. Här bor sömnlösheten och trötta själar.

                                                                                                                                                                        Jag såg Betty Blue för första gången igår och jag tyckte om den. Ibland känner jag också för att kasta ut allt genom fönstret och tända eld på huset. Åka långt bort och börja om. Jag skulle kunna tänka mig att låna en gul bil på gatan och drunkna i solnedgången, dricka vin direkt ur flaskan och sälja ett piano eller två. Jag hoppas och andra sidan inte att jag förlorar förståndet och förpassas till hennes öde.  

                                                                                                                                                                        Jag längtar efter Niklas och jag ser fram emot att stå tätt intill på spelningen imorgon. Bilden jag håller i är en bild jag faktiskt stal ur hans bokhylla. Den är från thailand och han är brun och har en mjuk lock i pannan. Men det jag tycker om mest med bilden är hans axlar. Han får gärna flytta in i huset långt ute i skogen, där vägarna inte ens har några namn. Han får gärna ta över sin fars företag och jag får väl kanske ge upp mina förhoppningar om att han flyttar till Göteborg. Bara han kommer hit med sina axlar någon gång ibland, kysser mig för hårt och svamlar i sömnen hur mycket han tycker om mig.

                                                                                                                                                                         Nu ska jag somna till Dagen svalnar och bara älska Dunger för att han sjunger Edith Södergran.