Liljor och planeter, ikväll är jag inte ensam
Jag tänkte bara berätta att utsikten varit lite extra fin ikväll.
Utanför fönstret cirkulerade fiskmåsar och himlen såg ut
som glass.
-
Ikväll har jag inte tänkt på nollgradigt vatten eller djupsömn en
enda gång. Ibland blir det lättare av att veta att man slipper somna
ensam. Slipper sova diagonalt.
Ett besynnerligt möte
Jag hittade en anteckningsbok som jag köpte när jag flyttade till Göteborg hösten 2008. Där hade jag skrivit om ett möte med en farbor på vagnen. Jag kommer nog aldrig att glömma honom.
-
Redan när han steg på vagnen hörde jag honom. Han pratade högt och tydligt. Som de alltid gör, de märkliga som ingen låtsas om. Han var väldigt artig och frågade om han fick slå sig ned bredvid mig. Naturligtvis.
Han inledde vår konversation med att utbrista:
"Vad smal du är!" Med en dialekt som liknade stockholmska. Jag skrattade direkt och såg på honom. Road av att han lät så övertygande, när det inte låg någon sanning i det. Han fortsatte hjärtligt med samma höga stämma.
"Vad gullig du är när du ler och skrattar" Han skrattade till han också. "Du ska alltid le och skratta!" Han gav mig en komplimang för mina röda naglar och förklarade att han var urmakare och la därför märke till detaljer. Jag började nu försöka få en uppfattning om honom. Han var för välklädd för att bo på gatan, han luktade sprit och var troligtvis påverkad av något mer. Han var så välartikulerad och klockren att jag fick känslan av att han bara var en skådespelare, som improviserade.
-
Han berättade att jag skulle akta mig för unga män. De ville bara en sak. Själv var han 63 år gammal och hade nu slutat jaga kvinnor. Han var på väg till järntorget för att betala av en cigarrskuld. Han frågade vad jag gjorde i livet och jag svarade att jag läste litteraturvetenskap. Det föll honom i smaken och han tipsade om Henry Miller. Vi åkte förbi hagakyrkan och han berättade att han träffade en kvinna just nu. Men de hade inte sex och hon var gift.
"Därför lagar jag mat till henne istället och hon blir så tjock!" De sista orden sa han så högt och skrockande att flera vände sig om. Han tillade med ett skratt att hon var gullig ändå.
Folk runt omkring satt tysta. Vissa uppenbart lika intresserade som jag av hans historia. En kvinna längre fram log mot mig flera gånger. Kanske tyckte hon synd om mig. Plötsligt lutade han sig nära och viskade:
"Jo, jag ska säga dig en sak. Jag tar betalt av kvinnorna. Jag är en prostituerad." Han upprepade åter igen att han var 63 år och att det inte var så illa av en sådan gammal man att ta betalt.
"Det är det jag lever på. Och så lagar jag klockor och lägger mattor ibland. Och röker cigarr!"
Jag kunde inte sluta le.
-
Väl på järntorget bad han om att få kyssa min hand och lämnade mig med orden:
"Om jag varit yngre hade jag friat."
Frukostdrömmar och violtabletter
Jag promenerade hem från jobbet igår. På väg upp mot stigbergstorget gick jag förbi en man. Varken ung eller gammal, utan mer sådär på mitten av livet. Han stod och stirrade in i en parkeringsautomat. Ingenting konstigt eller så och jag skulle inte ens lagt märke till honom om det inte vore för att han doftade viol. En stark, intensiv doft av viol. Jag tycker om violgodis och blev med ens sugen på de där runda tabletterna som man trycker ut ur sitt paket. Och sen blev jag glad. För det är skönt med oväntade händelser.
Idag har jag bara snurrat omkring i lägenheten. Ätit rostade mackor, druckit kaffe och kikat på greys anatomy under täcket. Jag längtar så innerligt efter helgen. Vakna lagom sent, sträcka på tårna, för första gången den här veckan få krypa intill Niklas och sen gå upp och göra den bästa frukosten på länge. Ibland är nog bacon, ägg, apelsinjuice och ostmackor det bästa som finns. Sen har vi lite inflyttningsfest. Jag ska dricka bubbel med blåbär och hallon i och spela single ladies utan att skämmas.
-
Årskrönika 2009
(Alldeles för sent, alldeles för spretigt och bilder ni sett hundra gånger om.
Men bara för att, så har ni här mitt sorgliga, hopplösa, dimmiga och lyckliga 2009)
Januari
Året inledde med smärta. Ren och skär smärta. Morfinsprutor och tårar
i ett sjukhusrum. Jag gick ner några kilo i vikt och köpte mig en ny
klänning så fort jag blev frisk igen. Gick på gala och dansade mig
igenom några iskalla vinternätter. Gick upp de förlorade kilona igen och
blev förälskad. Efteråt förstod jag att jag kanske inte var kär i en tjej
efter allt. Men att kärlek kan se olika ut och jag hade funnit en vän
som tog bort det grå ur vintern.
Februari
Jag levde singelliv och köpte en ny mac. Mina vänner for till London och
jag fick se min biljett gå upp i rök på grund av ett ogiltigt pass och dålig
framförhållning. Jag började planera en höst bland skorrande r och
kreativa folkhögskolemänniskor. Bekymrade mig för att finanskrisen
stulit mina sparade pengar och skrev dikter i kollegieblock.
Mars
Efter två månader av alldeles för hög alkoholkonsumtion beslutade jag
mig för en vit månad. Jag tampades med en omöjlig kärlek till en omöjlig
man och skrev en dold kärleksförklaring till densamma. Jag gick
ensampromenader i slottskogen och drack smoothies med sugrör.
Åkte spårvagn ut till Opaltorget och drogs ner i det fula som Västra Frölunda
står för.
April
En kväll stod han i hallen, med ett leende och en hatt. Jag frös på balkongen
med fnitterflickor och cigarettrök. Lyssnade inte riktigt på vad som
diskuterades, utan förundrades av det som rörde sig i magen när jag betraktade
honom genom fönsterglaset. Min festivalkärlek hade helt plötsligt ramlat in i min
vardag och den natten sov jag inte ensam.
Mer än så minns jag inte av april. Och då är det svårt att få aprilhimlen att blekna.
Maj
När pappas hjärta inte ville slå som förut och författarna hängde tyngre än
någonsin på mina axlar, var det svårt att le mot vårsolen. Jag grät så
många gånger att jag fick dricka ett extra glas vatten innan jag somnade.
Samtidigt upplevde jag en kväll som jag nog aldrig kommer att glömma.
Flasköl och handihand på Prickig Katts bakgård. Jag grät då också, men
fick rodnande erkänna att det var av lycka.
Juni
När mina kurskamrater slet med sina b-uppsatser hade jag gett upp.
Jag koncentrerade mig på att överleva livet och andas lättare.
Flyttade tillbaka till Kinna och lämnade Opaltorget bakom mig.
Försökte komma över att jag försummat min favoritårstid bakom
rödsprängda ögon och gick på spårvagnsfest. Blev livrädd när jag
kom på att jag var hopplöst kär och ännu räddare när jag kom på
att jag hade någon jag kunde förlora. Igen.
Tillbringade dagarna på hans gräsmatta i falkenberg med sex and
the city. Kysste läpparna av mig så fort han kom hem från jobbet
och åt hans magiska köttfärssås. I Göteborg drack jag öl i parken
med fina, härliga människor.
Juli
Jag åkte på festival och gjorde saker som inte passar sig i den här
välformulerade och ordblommande bloggen. Låt mig säga att jag
har något att berätta för barnbarnen och de kommer inte att tro
sina öron.
Helt plötsligt var sommaren bara halv och den halvan skulle jag
spendera bland skolådor och svettiga fötter. Solen försvann och
regnet hälsade på med ett hånflin.
Augusti
Sommaren tog slut och vi fångade det sista med att impuls-semestra
i Gränna. Bland barnfamiljer och pensionärer gick vi handihand i
blommig klänning och rutig skjorta.
September
Jag fick ett jobb i Göteborgs bästa Second Handbutik och flyttade
tillbaka till Västra Frölunda. Fyra hållplatser närmare stan än förut.
Hoppades att hösten skulle ordna sig, trots att jag tog ett uppehåll
från böckerna till min moders stora förtret. Handlade mat för
2000 kronor och höll på att stjäla en kundvagn.
Oktober
Tröttnade på alkoholdränkta kullerstensnätter och började istället
att gå upp tidigt. Bakade otroligt många pajer och spillde vaniljsås
över hela köket. Oktobersolen var vackrare än någonsin och jag
försökte fånga så många blommor jag bara kunde med mitt nya
objektiv. Jag fyllde 20 år och ställde till med cirkusfest.
November
Den här månaden slukade allt vad inspiration heter. Kameran hamnade
på hyllan, författarna jag älskat bleknade i minnet och orden flydde.
Kvar fanns en ångestfylld lägenhet, ett söndrigt kylskåp och tomma
blickar som slogs mot väggarna. Jag fick nog och lämnade Frölunda
för sista gången.
December
Jag bodde i flyttlådor och försökte styra upp min tillvaro. Köpte en
röd julblomma och bäddade sängen med nya lakan. Såg på när
Guldheden begravdes i gnistrande snö och längtade så innerligt
efter någonstans där jag kunde vila på hans axel. Ifred.
Konstaterade att bloggen förändrats otroligt jämfört med i början
på året. Orden var matta, färglösa. Jag var matt och färglös.
Frös och drack öl trots att jag inte riktigt var sugen. Kysste
skäggstubbskinden och tog ett beslut. Hejdå flyttlådslivet och hej
majorna. Nyårsnatten var dimmig, ångande och glittrig.
Jag är glad att året är slut. Jag är ledsen för att jag inte längre
kan skriva som jag skrev förut. Jag är förväntansfull över att
dela och fortsätta dela tandborstsmugg med en man jag tycker om.
Jag är rädd för att aldrig mer känna lusten att studera.
Men framförallt är jag tacksam och förfärligt lycklig över att 2009
gav mig världens finaste Niklas. Och att läkarna kunde lagade min
pappas hjärta.
Men bara för att, så har ni här mitt sorgliga, hopplösa, dimmiga och lyckliga 2009)
Januari
Året inledde med smärta. Ren och skär smärta. Morfinsprutor och tårar
i ett sjukhusrum. Jag gick ner några kilo i vikt och köpte mig en ny
klänning så fort jag blev frisk igen. Gick på gala och dansade mig
igenom några iskalla vinternätter. Gick upp de förlorade kilona igen och
blev förälskad. Efteråt förstod jag att jag kanske inte var kär i en tjej
efter allt. Men att kärlek kan se olika ut och jag hade funnit en vän
som tog bort det grå ur vintern.
Februari
Jag levde singelliv och köpte en ny mac. Mina vänner for till London och
jag fick se min biljett gå upp i rök på grund av ett ogiltigt pass och dålig
framförhållning. Jag började planera en höst bland skorrande r och
kreativa folkhögskolemänniskor. Bekymrade mig för att finanskrisen
stulit mina sparade pengar och skrev dikter i kollegieblock.
Mars
Efter två månader av alldeles för hög alkoholkonsumtion beslutade jag
mig för en vit månad. Jag tampades med en omöjlig kärlek till en omöjlig
man och skrev en dold kärleksförklaring till densamma. Jag gick
ensampromenader i slottskogen och drack smoothies med sugrör.
Åkte spårvagn ut till Opaltorget och drogs ner i det fula som Västra Frölunda
står för.
April
En kväll stod han i hallen, med ett leende och en hatt. Jag frös på balkongen
med fnitterflickor och cigarettrök. Lyssnade inte riktigt på vad som
diskuterades, utan förundrades av det som rörde sig i magen när jag betraktade
honom genom fönsterglaset. Min festivalkärlek hade helt plötsligt ramlat in i min
vardag och den natten sov jag inte ensam.
Mer än så minns jag inte av april. Och då är det svårt att få aprilhimlen att blekna.
Maj
När pappas hjärta inte ville slå som förut och författarna hängde tyngre än
någonsin på mina axlar, var det svårt att le mot vårsolen. Jag grät så
många gånger att jag fick dricka ett extra glas vatten innan jag somnade.
Samtidigt upplevde jag en kväll som jag nog aldrig kommer att glömma.
Flasköl och handihand på Prickig Katts bakgård. Jag grät då också, men
fick rodnande erkänna att det var av lycka.
Juni
När mina kurskamrater slet med sina b-uppsatser hade jag gett upp.
Jag koncentrerade mig på att överleva livet och andas lättare.
Flyttade tillbaka till Kinna och lämnade Opaltorget bakom mig.
Försökte komma över att jag försummat min favoritårstid bakom
rödsprängda ögon och gick på spårvagnsfest. Blev livrädd när jag
kom på att jag var hopplöst kär och ännu räddare när jag kom på
att jag hade någon jag kunde förlora. Igen.
Tillbringade dagarna på hans gräsmatta i falkenberg med sex and
the city. Kysste läpparna av mig så fort han kom hem från jobbet
och åt hans magiska köttfärssås. I Göteborg drack jag öl i parken
med fina, härliga människor.
Juli
Jag åkte på festival och gjorde saker som inte passar sig i den här
välformulerade och ordblommande bloggen. Låt mig säga att jag
har något att berätta för barnbarnen och de kommer inte att tro
sina öron.
Helt plötsligt var sommaren bara halv och den halvan skulle jag
spendera bland skolådor och svettiga fötter. Solen försvann och
regnet hälsade på med ett hånflin.
Augusti
Sommaren tog slut och vi fångade det sista med att impuls-semestra
i Gränna. Bland barnfamiljer och pensionärer gick vi handihand i
blommig klänning och rutig skjorta.
September
Jag fick ett jobb i Göteborgs bästa Second Handbutik och flyttade
tillbaka till Västra Frölunda. Fyra hållplatser närmare stan än förut.
Hoppades att hösten skulle ordna sig, trots att jag tog ett uppehåll
från böckerna till min moders stora förtret. Handlade mat för
2000 kronor och höll på att stjäla en kundvagn.
Oktober
Tröttnade på alkoholdränkta kullerstensnätter och började istället
att gå upp tidigt. Bakade otroligt många pajer och spillde vaniljsås
över hela köket. Oktobersolen var vackrare än någonsin och jag
försökte fånga så många blommor jag bara kunde med mitt nya
objektiv. Jag fyllde 20 år och ställde till med cirkusfest.
November
Den här månaden slukade allt vad inspiration heter. Kameran hamnade
på hyllan, författarna jag älskat bleknade i minnet och orden flydde.
Kvar fanns en ångestfylld lägenhet, ett söndrigt kylskåp och tomma
blickar som slogs mot väggarna. Jag fick nog och lämnade Frölunda
för sista gången.
December
Jag bodde i flyttlådor och försökte styra upp min tillvaro. Köpte en
röd julblomma och bäddade sängen med nya lakan. Såg på när
Guldheden begravdes i gnistrande snö och längtade så innerligt
efter någonstans där jag kunde vila på hans axel. Ifred.
Konstaterade att bloggen förändrats otroligt jämfört med i början
på året. Orden var matta, färglösa. Jag var matt och färglös.
Frös och drack öl trots att jag inte riktigt var sugen. Kysste
skäggstubbskinden och tog ett beslut. Hejdå flyttlådslivet och hej
majorna. Nyårsnatten var dimmig, ångande och glittrig.
Jag är glad att året är slut. Jag är ledsen för att jag inte längre
kan skriva som jag skrev förut. Jag är förväntansfull över att
dela och fortsätta dela tandborstsmugg med en man jag tycker om.
Jag är rädd för att aldrig mer känna lusten att studera.
Men framförallt är jag tacksam och förfärligt lycklig över att 2009
gav mig världens finaste Niklas. Och att läkarna kunde lagade min
pappas hjärta.
Köksleende & mittiveckan-fest
Sitter i mitt majornakök och önskar att någon kom hit och gjorde
hasselbackspotatis och svampsås till mig. Men nöjer mig med att
värma lite linssoppa. Hurrar glatt för att baksmällan äntligen
kravlat tillbaka till sin grotta och slutat plåga mig för den här gången.
Igår drack vi vin, jag klädde i mig lite paljetter och tände ljus i hela
lägenheten. Sen spelade vi kasta gris och köksbordspratade tills det
blev morgon igen. Otroligt behövligt efter jobbpanik och januaridöd.
Just nu känner jag mig ganska tillfreds. Det är fint att bota ångest
med vänner och lite snuskig humor. Måndagskvällen och
tisdagskvällen spenderade jag ensam i soffan med Harry Potter.
Fällde några tårar när Dumbledore dog och suckade över vuxenlivet.
Idag kikade jag på resor till London och bestämde i samma sekund
som Stena Line flöt förbi utanför fönstret, att det är dags för en tur
till Danmark. Minusgraderna till trots. Vi behöver inte vänta med allt
till våren! Det finns inget som säger att man måste förfrysa fötterna
när man tvångspromenerar på Danmarks gator. Det räcker med en
krog och en öl eller fem. Så skrik till om ni är sugna på att följa med!
Det är hittills min trogne följeslagare Fialotta och jag.
Nu ska jag fortsätta att tugga i mig apelsiner och klia på mina torra
fläckar på armarna. Vattna blommorna, skriva en jobbansökan
och lyssna på Cornelis Vreeswijk.
Brottsplats, spetstrosa, hundhimmel
Hon såg smutsig ut, det fanns något illaluktande i hennes blick. Hon såg på mig när jag gick förbi. Granskande, genomträngande. Jag fylldes av en sådan irritation att jag helt tvärt stannade upp. Jag borrade ögonen i henne och kände hur mitt vildsinta ansiktsuttryck uppenbarade sig. Synligt för alla, exponerad ilska. Jag blev inte förvånad när hon inte vek undan med blicken. Hon ville smitta mig med det smutsiga. Inte en blinkning tillät hon sig.
En alldeles för liten hund stannade upp bredvid oss. Den började skälla gällt, men ignorerades fullkomligt. Ingen kom och drog bort den lille jäveln. Tillslut blev det tyst igen. Det kändes som om det gått flera minuter, men egentligen handlade det om ingen tid alls.
Rörelse! Hon drar långsamt fram en gulnande cigarett ur innerfickan. Tänder den utan brådska med en röd bic-tändare. Släpper mig fortfarande inte med blicken. Jag ger upp. Ser mig om efter hunden. Den ligger orörlig på trottoaren. Höjer ögonbrynen och kliar mig på innerlåret. När jag vänder tillbaka blicken mot kvinnan ser jag henne lirka av sig trosorna under kjolen. Hon flämtar, som om hon vore fruktansvärt varm. Det ser jobbigt ut. Tillslut får hon av sig dem, de faller ljudlöst ner och hamnar på hennes gummistövlar. Hon går därifrån.
Kvar ligger ett par gammelrosa spetstrosor och en död hund. Det är den första mars 1986. Igår dog Palme, Stockholm befinner sig i djup chock.
Fabriksmoln och köttbullar i kylen
Jag ligger tyst i sängen. Lyssnar på nya obekanta ljud och ser ut över älvsborgsbron. Himlen är nästan aprikosfärgad och jag fick en ananas av min far idag. Vi har flyttat in i lägenheten nu och sovit här två nätter ihop. Första måltiden blev hemmagjorda hamburgare. Den första livliga diskussionen har redan ägt rum och den handlade om toalettringen. Det är så klassiskt att jag nästan skäms. Vinylspelaren är på plats och jordgloben behöver en ny lampa. Det här känns så förjävla bra. Min söndagsmorgon var blå och frostig. Och det första jag såg när jag vaknade var fabriksmoln och en förbiflygande fiskmås.
En slags årskrönika skall sammanfattas. Jag återkommer med det.
Men jag kastar ut ett tack så länge och ett glatt gott nytt år!