Nattluft och gårdsbetraktelser
Det sitter en svart man och pratar i telefon i fönstret mittemot. På gården promenerar en tjej runt med en katt i snöre och jag sitter uppkrupen på fönsterbrädan i halsduk och kofta. Stirrar på taken och asfalten nedanför. Försöker summera de senaste dagarna, vilka dagar jag känt mig lycklig och vilka dagar jag kunnat hoppa över. Sent igår låg vi i sängen och skrattade så mycket att det ryckte i benen och man var tvungen att hämta andan. Det känns förfärligt att jag inte riktigt kan minnas senast jag skrattade på det sättet. Kanske var det när jag halkade i en utrunnen kyckling på restauranggolvet strax efter stängning. Jag vet inte.
Egentligen mår jag bra nu. Ändå kan jag inte sluta tänka på den dagen då jag kommer känna mig riktigt hel igen. Jag är inte trasig, men jag är inte komplett. Kärleken blir så lätt smutsgul och jag önskar bara att livet kunde få mig på fall igen. Tills dess försöker jag leva på dricks och morgonpromenader.
Kommentarer
Postat av: malin
skriver under på det här
du är så fin
och din text också
puss!
Postat av: A.
Jag fullkomligt älskar din blogg. Du är så duktig med orden!
Postat av: Anonym
hm. bra.
Postat av: Oskar
Glöm bara inte bort att det alltid är värt det.
Postat av: Nicole Margit Pernklint
malin: och du är finare, alla kategorier.
A: Tack så himla, himla mycket!
diesnatalisia: Hm, tack.
Oskar: Jag tänker så, också. Tack för påminnelsen.
Trackback