I storstäder glömmer man stjärnorna
Natten lägger sig över Wimbledon och jag sitter uppkurad i en köksstol och lyssnar på kylskåps-surret. Det har hänt en hel del de senaste dagarna och jag hänger nästan med i svängarna.
Jag fullkomligt avgudar mitt jobb i den lilla second handbutiken. Älskar att gå omkring och ordna bland rutiga skjortor och fantastiska vintageklänningar. Att spana på diverse brittiska indiesnubbar, äta Katsumis kakor (en härlig japanska med stort krulligt hår som jobbar där), snubbelprata engelska fortfort om allt som händer och äta min lunch i en liten rondell.
Sofias pub är en annan favorit. Det är lätt att fastna där, med en pint i handen och de helknasiga stammisarna bredvid sig. Där finns en äldre man som heter Thomas och hans hund Amy. Han bär alltid hatt och burberry-halsduk och kan prata i timtal om det ljuva sextiotalet, då han tränade upp tävlingshästar och träffade hela Beatles. Hemlighetsfullt viska om John Lennons små egenheter och om hur underbart fin människa George var. Han envisas med att säga: You're just a baby! Sen skakar han leende på huvudet åt de långa, krokiga vägarna jag har framför mig.
Jag har drabbats av magtraktseufori av att bara promenera hemåt förbi de upplysta fontänerna på Trafalgar. Gå över bron mot Waterloo, ha bilden nedanför som utsikt och tänka att det nog kan vara världshistoriens bästa väg hem från jobbet.
-
En dag och en dag endast, har jag legat med huvudet i kudden, jämrandes om hur allt bara går åt skogen. Att jag aldrig kommer få ett till jobb och kunna fylla upp det där kontot, att jag kommer få resväsksläpa mig hemåt till Sverige och börja skobutiksjobba i världens kallaste kommun. (Dock med världens bästa skobutikskollegor!) Ett lägenhetskontrakt och ett provjobb senare går jag med lätta steg igen. Det är ett spännande liv och jag smakar just nu på en alldeles underbar och själskittlande frihet.
Kommentarer
Postat av: E
Fan vad gött det låter din lilla helylletjej. Fixa fram ett billigt (rått-fritt.....) hotell i närheten av er lägenhet så kommer vi och bränner våra löner på bärs och nya kläder asap.
Postat av: T
Låter fint...
Postat av: cecilia
Fantastiskt upplyftande :)
Postat av: Johanna Af Apel
Fina fina du, vad underbart det låter. Vad skönt att de där mörkerstunderna blir färre i alla fall, hoppas det fortsätter så. Och du, jag hoppas verkligen vi ses nästa gång jag kommer till London. Jag tror det skulle kunna bli nästan lite magiskt. Och vill du komma till en hamnstad och dricka jordens bästa varma choklad, titta på skeppsvrak och gå på hundra små charity shops så är du välkommen any time, any time baby.
<3
Trackback