Take me out.

Take me out.
Nu drar jag till Lysekil och när jag kommer hem så tänker jag leka följa John.


Följa sina känslor?


Jag tror det var dåligt redan från när jag vaknade igår.
När Karro drog upp rullgardinen och råkade peta mej
i ögat med tån (eller vad det nu var) där jag låg i min djupa
sömn på golvet.

Men klockan var ju tre. Och solen sken ju. Då måste man ju sola.
Jag satte mej sömndrucket vid datorn och lyssnade på Norah Jones.
Det kändes som om det satt ett illamående i halsen, som
något tryckte.

Jag var nog rädd inför kvällen, och jag ville verkligen inte till Elina.
Men jag drog mej dit. Halvt avtrubbad inför allt. Satt på balkongen
och sög på min grogg och rökte.
Jag lyssnade nog knappt på vad folk sa, jag vandrade i min cirkel i huvudet.
Och de kändes, som om vilket håll jag än tog. Så skulle inte det där illamåendet försvinna.
Det där trycket över axlarna skulle inte lätta.
- Och den känslan var det länge sedan jag kände sist. Det var på Emil-tiden, då jag
grät så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Och jag kunde inte gå någonstans,
för jag befann mej i hyssna. Mitt i natten.

- aldrig mer.

Men, det blev bättre. Jag mådde mycket bättre sen.
Även om jag kommer få ta massor av beslut och verkligen
bestämma mej om jag ska hoppa över kanten.

Men jag tycker ju om den där Josef, mer än jag först trodde.
Och att sova sådär tättintill och känna den där välbekanta doften.
Det kändes ju så lugnande. Och jag mådde så bra. Jag var så. trygg?

Och nu gjorde de där kommentarerna, som jag så lätt slog av mej i min ilska, ont.
Det svider lite att folk faktiskt slår vad om hur länge saker ska hålla, det svider att folk säger, Jag visste att det skulle bli såhär Nicole. Ni är för olika. Du ska ha en annan.
- Vi visste det hela tiden.
För då drar all negativitet ner en, då är det bestämt redan innan man bestämmer själv. För visst är inte Josef en såndär vanlig typ, en sådan som jag är van vid. Vi är ganska olika, men det måste ju finnas ett skäl till varför vi dras till varandra? Det måste ju finnas ett skäl! Och jag tänker inte bromsa nu, för jag tänker följa de där känslorna. Även om jag tvingas ha på mej ögonbindel och då riskera att snubbla på trottoarkanten. - Men om man inte ens kan följa sina känslor längre.
Vad ska man då följa?

- Vad ens kära vänner säger? Vad de kastar ur sej utan att ens veta. Jag tror inte att jag orkar med det där mer. Folk tycker så mycket, folk bryr sej så mycket. Utan att ens veta. Egentligen, så vet ni inte så mycket om mej heller. För jag har förändrats en del. Egentligen, så vet ingen, någonting.

Nu tänker jag åka till Lysekil, röka vattenpipa under en filt på Jonas tak.
Och glömma Kinna för ett par dagar.
Och sen, när jag kommer tillbaka. Då ska jag veta.
Då ska jag ha tänkt. Och sen behöver ni inte lägga er i mina beslut.

Ha en trevlig helg, för det ska jag ha.



Olle. (:

Olle. (:

Mest för att du gör mej glad. Med allt kedjerökande, Tiger Lou och trevligt prat. ^^
:*

Mest bara sorgligt.

Okej. Jag funderar på: Ska jag sova eller ska jag ta tre koppar kaffe
och lyssna lite Tiger Lou. Fundera över nattens äventyr och sedan ta
en dusch? Kanske ska jag ta mej en promenad? Och lipa litegrann?

Var förbannad och muttra hatiska ord.
Ta en sväng förbi lidbeck, skälla ut josef.
På ord som har tagit slut? På ord
som inte borde finnas kvar. de där som
sitter på läpparna, men har inte tillräckligt
med syre för att uttalas?

Skriva ett ytterligare mail? Försöka förklara lönlösa känslor.
För jag antar, att hur mycket jag än kämpar. Hur mycker
realism jag än försöker mej på i tankarna, så känns allting så fel.

Även om de där kramarna var så behövda, även om det inte
fanns nåt bättre än att somna tätt intill dej igår. så, jag vet inte.

När jag inser. Hur slynan behandlat Jonathan, så får det mej att koka.
Jag sväller upp, för att sedan explodera.

Ska jag sitta här, fortsätta på ett meningslöst, meterlångt dagboksinlägg?
Eller ska jag gå till tornet och spela av mej allting?
Det fåniga är, att jag inte ens tycker synd om mej själv längre.
Jag är mest bara likgiltig. Känner mej som om jag betraktar världen ovanifrån.
- Kanske ska jag bara vara fri nu. Förebygga att inte såras igen.
Eller att såra. För det är jag bra på, det med.

Jag kan nog inte tacka alex nog. för den här helgen, han har betytt så otroligt mycket.
samma sak med marielle, när man väl behöver henne. då finns hon där.

kanske ska jag bara gå upp och dricka upp resten av vodkan?
och vingla ut i ett nyvaket kinna. Sätta mej på en parkbänk och
vifta med tårna.

Om ett par timmar, sisådär fyra-fem. Ska jag bege mej till Göteborg och
träffa olle. det ska bli trevligt som attan. Bara umgås med en riktigt
skön typ. Som sedan hänger på till Kinna. ^^

Men mest tror jag, att jag ska ta en dusch.

Just nu är jag nog bara trött.

Jag är trött på att inte förstå. Ändå så förstår jag för det mesta mer än mitt eget bästa. Och vill alltid ha reda på de där sakerna jag vanligtvis inte borde få reda på. (Som på lekis, då jag alltid lyssnade nogrannt på vad fröknarna sa, mer än mina vänner. då jag tyckte att det de pratade om vad mer intressant. och när de kom till någon punkt jag inte greppat, så frågade jag. som vilken annan som helst hade gjort som skulle deltagit i samtalet. Men då sa de att jag inte fick lyssna på vad de sa. Så jag fick återgå till mina kapplastavar.)

Jag sitter här i gårdagens smink, lyssnar 64revolt. Är nog det enda som piggar upp mej faktiskt. (Varför har jag inte SMK?) Marielle ligger däruppe i min säng, med alla kläderna. De var här igår, Carla, Moa och Marielle. Det kändes bra. Jag tror att jag behövde det, riktigt mycket. Även om jag satt vid datorn och segade innan de satte på filmen. Vit Oleander, jag somnade. Förvånade? Nej.

Men mest är jag nog bara trött. Jag tror inte att jag orkar bry mej. Och jag tänker aldrig mer sitta i marielles rum, lyssna på bright eyes, hyperventilera och vänta på att du ska komma ner. För du kom aldrig ner. Och jag satt där i 20 minuter. Du förstår bara inte. Du förstår inte.

Det är när allt fokuseras, världen krymper och man får svårt att andas. Samtidigt som allt bara snurrar. Det är då man ökar andningen. Man försöker lugna sej, men det går inte. Det river i armarna, och man vill bara springa. Eller skrika. Men man kniper ihop med ögonen och bara är.
Jag hatar det.

Nu ska jag städa upp här, mor&far kommer idag. Känns som om de kunde varit borta i en vecka till. En helg är för kort tid. Jag behöver vara ifrån dem. De kör över mej, de vet ju ingenting om mej. Och kan därför inte förstå när det är läge att inte bråka med mej. Jag har nog själv.
Sen ska jag jobba. Mina tre jävla timmar. Fast.. I juli har jag ju fått schema på 26 timmar. Det är bra.

Kommer det ett studiebidrag i juni?

Önskar er en trevlig dag? (eller nej, jag skiter i vilket.)

M e n i n g s l ö s t.

oaa...ptschhOaah.

Alltså. Det här är vad kvällen resulterat i. Att jag, Nicole Pernklint. Sitter och tar kort på mej själv i webcam. >.< Förutom det så har jag köpt godis för 60 kronor, hyrt en film jag redan sett. Som jag dessutom skippade att se på. För jag satt vid Lidbecks dator och var meningslös.

Ett godnatt. (Kyligt och kallt.)

Uppspelt meningslöshet.

Tjarå.

Här sitter jag. Med malins byxor och sjal. Måste vara irriterande att ha en sån vän som jag, som bara tar på sej saker. Och sen sitter hon där med dem, gör hundögon och viftar på svansen.
(Men sen får jag ju oftast behålla dem på oxå;))

Jag tror att jag behöver få träffa lite nya folk, som blir utspridda i Sverige. (Karro suckade lite åt mej innan idag, ja det kanske inte var menat att låta som en suck. Men jag är inte dum. (:
Men jag behöver helt enkelt få vara lite glad åt de där små människorna, kunna veta att jag kan ta en helg och bara fly undan skiten i Kinna. Även om det här kan betyda så otroligt mycket. För jag skulle aldrig byta bort de där vännerna.

Att äta mat och skratta hos malin. :) Att hyra film och vräka i oss godis som vi hällt upp i små skålar med karro. (även om det var länge sedan) Att sitta och prata i timmar med maja. Att göra saker som man aldrig gjort förut med Marielle. Att fika med bella, eller bara ta en promenad. Få lite mentalt stöd. (Och förhoppningsvis ge en del, även om det varit ganska dåiigt det senaste.) Borde inte rada upp de här sakerna för jag kommer tappa så mycket. Men det är inte mindre värt för det.

Jag känner mej sådär typiskt meningslös just nu. Jag flydde min kos från min pappa som fått något spel den här dagen. Det enda som oroar är att min plattång ligger på, och jag tror att jag tänker chansa på om den börjar brinna eller inte. För jag tänker inte ringa hem. NEJ.

Ingen liten jävla slampa är något mot vår Karolina. Och jag håller med maja, men jag är ju fortfarande jag. så här pratar vi om knytnävar. ;)

Tack och ajdö. Ha en trevlig midsommar.

Hultsfred update.

Okej här kommer den:

På väg.

Torsdag:
Vi åker hemifrån Jim, fulla av förväntingar och glada till max. Jag öppnar mitt vin efter bara ett litet slag och Karro är inte sen att hänga på. (: Men redan vid borås är vi sugna på mat, så vi stannar och köper baguetter.
Väl framme möter vi skaraborna, jag får en kram av världens sötaste Lina. Och får sedan syn på det här.Carl.

Campet vi ska bo i är det smutsigaste av dem alla. Så här såg det ut på torsdagen! Vi uppnådde inte samma smutsiga standard i vårt andra camp ens efter fyra dagar. I mitten ser ni Carl, och det finns nog bara en av "Carl". Men en sak är säkert, det blir aldrig tråkigt med den mannen.
Jag har haft svårt för att komma ihåg vad vi gjorde på torsdagen, jag träffade min klasskamrat eric och hans vänner, busade omkring med Josef. Och pussades en del med densamma. Vi somnade lagom tidigt och jag sov bredvid världens mysigaste Josef.

Fredag: Vi vaknade mycket tidigt av bandaren som var på högsta volym. Det ljöd ut Doktor Bombay och jag smålog. Jag flög upp rätt fort och kikade ut. Där satt Johan och Carl och var redan dyngpackade. Nej, vad säger jag. De slutade ju aldrig. Jag och karro tog varsit tetrapack vin, gick och kissade och tänkte sedan ta en sväng runt husvagnscampingen för att se om jag kunde få syn på förra årets camp. Det var lugnt och städat där, så vi slog oss ner och började dricka. Det tog emot i magen. Sen kom en trevlig engelskman förbi och började prata med oss litegrann. Jag frågade hur han trivdes i Sverige, han svarade något som:
- Yeah, i like it here. You have like, trees and grass and stuff. It's nice.
Jag fick hans mejladdress, ifall vi skulle få för oss att åka till England, så kunde vi bo hos honom.

Sedan gick vi tillbaka, värmen var inte nådig. Sen kom vi på den smarta iden att flytta vårt camp längre bak på campingen, där det skulle vara rent och snyggt. Och det ångrade jag inte. (Alla andra förutom skaraborna själva flyttade ändå.) Johan tog hela tältet på ryggen och sedan var vi framme i camp nummer två. Där solade vi oss, Ja man kunde faktiskt få så mycket plats att man kunde lägga ut en HEL filt. :)

Planerna för dagen var att se Kristian Anttila och Amadou & Miriam. Men innan Kristian Anttilla som började klockan ett, lyckades jag få i mej två liter vin. Så jag gick dit, för att sedan gå tillbaka. Jag däckade i skuggan till klockan var försent för Amadou & Miriam. Då kvicknade jag till och var på topp igen. Då hade även AtomicEmma anlänt. :) Jag sminkade om mej litegrann bara för att vara lite fin, sen fortsatte jag dricka och resten av kvällen blev helt super. Deftones var bra, inte så bra som jag förväntat mej live, men självklart bra.

På kvällen hamnade vi på kissberget och där träffade jag ett par sköna typer, bl.a. Olle. :) Ja, egentligen var hans namn John och hans mellannamn olle. Men jag tyckte att Olle passade bättre. Vi gick och såg The Cardigans tillsammans och det var trevligt som attan. Såg ett par låtar på Sounds, men sen gick vi tillbaka och tänkte fortsätta parta. Men kissberget var så gott som tomt, så jag drog med honom till vårt camp. Där hade alla redan däckat, så vi satte oss utanför en stund. Rökte ett par ciggaretter, och sen kröp jag ner bredvid Josef. Att min luftmaddrass hade blivit snodd, det gjorde inte alltför mycket.

Fredag: Jag vaknade med små blåmärken, av att jag legat så dåligt. Johan snarkade på i tältet bredvid och jag och Josef blev allmänt hatiska mot honom. Att vi sedan såg att han låg på en likadan madrass som min gjorde inte saken bättre. Josef skrek att han skulle hugga ut Johans öga med en plastsked och en del annat. Men det var i själva verket Peter som hade min madrass. Så kan det gå.

Vi solade litegrann, låg och softade i skuggan. Det var då en höjdpunkt på den dagen.Chill i skuggan.

Vi skrattade helt otroligt mycket, och stockholmarna hjälpte till med sin härliga humor och charmiga dialekt. Att vi rökte som galningar, det var kanske också ganska trevligt. Sedan begav vi oss till Stone Sour. Där jag träffade Olle. Då hade jag oxå redan fått i mej lite för mycket vin, så jag stannade till vid en bajjamajja. Sedan följde jag med till kissberget, men jag kände att jag kanske blivit lite för sömnig, så jag gick tillbaka till vårt camp. Vi lekte omkring och pratade med Stockholmarna.

Kvällen kom, Jag och Josef gick och såg Strokes. Himla bra spelning, blev kanske lite, lite besviken. Sen gick vi tillbaka till ett tomt camp. Vi gick in i tältet och låg och pratade länge. Sen ville han inte följa med på babyshambles, så jag traskade dit ensam. Stannade en stund vid folkhavet på vägen som dansade extatiskt till SMK. Sedan ringde jag och försökte få tag på Malin och Karro som sett HIM. Jag stod vid stora entren och väntade, tiggde lite cigg. Som gick ganska bra, jag blev ombedd att se ut som en bajskorv i ansiktet, och lyckades rätt bra. Sedan kom de och vi gick och såg babyshambles, som verkligen var en upplevelse. Det hade börjat ljusna och stämningen var allmänt mysig. Jag höjde stort på ögonbrynen när han kastade ut gitarren i publiken, men saken var ju inte direkt så. Han lyckades träffa en säkerhetsvakt i huvudet, han måttade sparkar mot fotografer och ramlade ner från scenen.

Lyssnar på stone sour.
Jag och Karro lyssnar på Stone Sour.

När spelningen var slut ville vi inte gå och lägga oss, vi promenerade tillbaka till campet. Träffade mannen med den gröna filten, han svepte in mej i den. Och mitt i allt mitt hutter, så var det uppskattat. Att han sedan hängde på till campet var lite smått irriterande. Jag fick i alla fall någon med filt, och någon att lägga huvudet på. Vi kedjerökte och öppnade mer vin. Clownkillen kom dit och myste med oss och allt var väldigt trevligt. Sen kom jag på att jag inte ville ha filtmannen där mer, så jag körde iväg honom och kröp in till en varm och mysig josef. (Tänkte egentligen gå och hälsa på Olle och be honom röka en cigg.)
Men vi somnade aldrig då heller, för då kom en skakig Jim och jag och Karro lekte lite med honom. Sen somnade jag i alla fall i två timmar bredvid Koffe.

Lördag: Ja, efter två timmars sömn så gick jag ut och la mej i solen. Jag vet inte riktigt hur länge vi låg där eller vad vi gjorde exakt, hur länge. Men min sminkväska blev stulen och däri låg blandannat vår extranyckel till bilen. Det löste sej i alla fall.

Jag och Karro gick nog och åt lite Tex mex. Sedan lekte vi mer med stockholmarna. Bl.a. så klippte de av clownkillens affro, bara därbak. Och tejpade fast på monster. Sedan fick även Clownkillen den genialiska iden att klippa sitt könshår och tejpa fast på monster. (Att monster sedan fick hångla med två tjejer, med skägget på, det är bara äckligt roligt.)
Jag lekte omkring med den ena stockholmarens vattenpistol, vi smög omkring bland tälten och sprutade. En del blev riktigt sura. Keligt folk. Sedan tänkte jag se hur mycket ragg man kunde få med en vattenpistol, så jag gick mot kissberget för att säga hej till olle. Men jag fick då inte så mycket på den lilla vägen. Olle sa att jag skulle följa med på Tiger Lou, så jag gick tillbaka med vattenpistolen och bytte till byxor. Vi slog oss ner på Tiger Lou, hade det trevligt i gräset, tog kort på våra fötter och sedan gick vi till Kent. Som verkligen var en helt otroligt bra spelning. :D Mysfaktorn flög i taket.

Sedan gick vi olika vägar, jag skulle få tag på mitt vin. Det lyckades tillslut. Jag mötte en Marielle som svor något otroligt, och en bögsminkad Josef som stank HB. Jag började hälla i mej vinet, Josef sjöng för mej mitt i alltihop. Lika fint som alltid, och jag blev lugn i kroppen.
Sedan ringde Nicke från förra året och sa att han ville träffa mej, så jag och Karro begav oss till husvagnscampingen. Där fanns en kramgo Nicke som överröste mej med komplimanger. Men det var inte det bästa, för jag kunde slänga mitt pissvin. Eftersom jag fick en väldigt uppskattad öl. Karro gick därifrån, letade upp Malin. Jag satt och pratade med Henka, Kålle och alla de andra från förra året. Lika trevliga som alltid. Sen blev jag erbjuden att sova i husvagnen, vilket jag absolut inte tackade nej till efter alla nätter i tältet. Så jag somnade ganska tidigt på Nickes arm.

Söndag: Jag sa hejdå till Nicke och gick sliten som ett vrak därifrån. De hade redan packat ner allt när jag kom traskande vid nio-tiden. Josef och Koffe underhöll sej med att kasta toapapper och jag slog mej ner i en solstol.
Innan hemfärden.
Moa, Jag och Koffe i vårt nerpackade camp, strax innan hemfärd.

Ja, ni ser ju hur förjävlig jag ser ut. Men jag var ganska glad ändå. Sen gick de andra mot festivalbussen och det var bara jag och Karro kvar. Vi satt och pratade med Stockholmarna och sedan tog även vi vår packning och gick och mötte Jim med bilen. Sen var det bara en sak: Hemfärd.

- Jag har skrivit en hel del, men ändå har jag missat så mycket:
Bl.a. killen som kom från ingenstans och sa att jag var så Ding- Ding och ville kyssa mej. Eller alla trevliga pussar i solen. Eller all mat vi åt. Eller att jag sov på Moas bröd. Eller att blondie åt upp all baconost. ALLTING.

Over and out.


Ett hej från en festivalnörd.

Ett hej från en festivalnörd.

Tänker inte uppdatera ikväll. Lägger bara in ett litet hej. HEJ.

Hultsfred nästa.

80441-11
För att fortsätta på den somriga känslan..

Hej hursomhelst.

Jag har färgat mitt hår, så jag antar att jag inte är speciellt rödhårig längre. Vilket är synd, jag tror att jag tycker om det där. Men så fort jag ska handla färg så uppstår ju det där speciella fenomenet: Jag goes kissenödig av stressen och kan inte koncentrera mej. Sen finns aldrig den där färgen som skulle vara perfekt. Så det slutar med att jag bara rycker åt mej en färg, där mitt uppe i allt mitt knipande. Och när jag sedan ställer mej i kön, så är jag inte det minsta kissenödig längre.

Men det är tummen upp i alla fall. För imorgon bär det av till hultsfred, och det känns så befriande att jag får knäppryck. Släppa allt vad ansvar och plikter heter, och bara vara. Bara vara full och glad.
Och att korn har ställt in, det får man väl bara acceptera. Och att de var mina nummer ett, det suger ju omöjligt ännu hårdare. Men tummen upp, vi ska ju bo i Camp Alcoholics, haha. :D

Resten av kvällen ska jag ägna åt att lyssna på musik, göra ett femte försök på Donnie Darko och akta mej för min kära moder. Som är en, ursäkta mitt ocensurerade språk, en jävla klimakteriekossa.
Hon har inte gjort något annat än att tjata de senaste dagarna, och jag har inte gjort något annat än skrikit tillbaka, precis som om jag var en nyutlöst fjortonåring med lösnaglar. Yes, tummen upp fröken. (för andra gången i den här bloggen.)

Det mysigaste som finns, är att vakna i Josefs säng. Slå upp ögonen lite halvt, och flytta sej närmare. Så att man ligger näsa mot näsa. Och när han sedan vaknar till, så ler han sött och jag drar fingertopparna över hans rygg. Och sen somnar vi om.

Hm, och där försvann jag. Nej, tillbaka till verkligheten.

Strategi: Äta ihjäl sej. (För att överleva kvällen med min mamma.)

Hultsfred nästa.

Sommarhälsning, trots allt.

Sommarhälsning, trots allt.

Jag och marielle innan bussfärden till Göteborg. Randigt, soligt och kärleksfullt.

Jag svettas, alltså lever jag.


Jag sitter och känner mej smått meningslös, som vanligt då? Solen skiner utanför, och det känns som om den gör det bara för att ge mej skuldkänslor.
- Nicole, varför sitter inte du ute i solen och pressar som de andra små barnen?
(säger solen, med en exakt imitation av Ferdinands mamma.)
Jag ska säga dej, att om jag nu skulle få för mej att låna malins bikini, som för den delen skulle ramla av vid brösten, och lägga mej ute, så att hela allmänheten kunde skåda min bleka kropp. Så skulle jag med all säkerhet få soleksem, och klia ihjäl mej ikväll. Och eftersom jag ska till hultsfred tänker jag inte riskera det just nu.

Nä, jag sitter gärna kvar här, i malins stökiga, men ack så hemtrevliga lägenhet. Små svettas och är allmänt ful. Hon slutar om en halvtimma, och jag borde verkligen ha diskat tills hon kommer hem, då hade hon nog nog blivit glad. Men inte då, jag kommer att ligga i hennes säng, halvdöd och se på Oprah Winfrey. Kan meningslösheten vara mer påtaglig?
Jag värmde en grov smörgås från hennes frys, la i sallad och skinka, det muntrade faktiskt upp.

Jim var himla snäll och skjutsade hit mej vid elvatiden igår, så att jag kunde äta av malins kycklingsallad och prata lite kärlek. Att vi lade oss vända ifrån varandra, sa godnatt, och därefter började tänka på två olika personer, det var bara sött.
Men det jag ville komma fram till var att Hultsfred kommer ge ett tillfälle att umgås massor med Jim, och det ser jag fram emot, för jag har verkligen saknat honom. Det var mysigt att krama ihjäl varandra utanför torggrillen på skolavslutningen.

Även om jag är allmänt dryg och inte pepp på någonting, så ser jag fram emot de närmsta dagarna som tusan, och hela sommarlovet med för den delen. Och även om jag inte hört av Josef på massor av dagar, känns det som, så antar jag att det är ganska okej det med.

Jag svettas, alltså lever jag.

Ha det så skönt ute i solen alla folk. (cancercancercancer.)

Tvångslekar.

(Återigen en meningslös dikt av Fröken.)

Jag har små legobitar i mitt huvud
när jag rör mig, krasar de från insidan

Warsawakriget i min hals har nyss börjat
när jag hostar kastas soldaterna ut
i min skål med müssli

(som för den delen innehåller en tredjedel socker)

barnet med uggleögon stirrade på mig
från kundvagnen på ICA
eller så såg hon bara spökflugorna på mina axlar
hon hade snor som klibbade under näsan

jag hade fortfarande snoret i tanken
vilket störde min koncentration
när jag hoppade i rutorna på torget

med ett warsawakrig i halsen, och en uggla i en kundvagn
och en popcornskål i magen, där varje popcorn
har en egen roll
som var och ett av mina tvivel

så är det inte så konstigt
att jag väljer
att dra täcket över huvudet

och fortsätter drömma och isflak och pingviner

/n

Ett brev ifrån sig själv.

Mor&Far rensar ut i källaren nu. Så antagligen har jag som trettonåring gömt ett brev någonstans, och här låg det nu bredvid datorn, förslutet och väntade på att bli läst.

Hej Nicole.

Jag skriver ett brev till dej för anledningen: 0? Kanske för att berötta vem jag är, eller vem jag vill bli?
Jag sitter på Nattes nytapetserade rum. Karro kommer snart, efter att varit hos sin nuarande kille, Alexander "cp" Forsman, tilltalande utseende men avskräckande personlighet. Mentalitet som en 7-åring.
Där fick jag till det.

Nu ska jag ju kanske inte skriva om andra, utan om huvudpersonen i mitt liv, Jag!
Jag har ingen kille, är inte kär och har ingen som är intresserad. Möjligen Adam Johansson.
Men där ---> Tummen ner!

Jag går nu i 7c, är 13 år och just ny sjuk. Det är jullov och snart nyårsafton. Idag söndag!
Har precis läst boken Emanuel, därigenom insett att om man blir kär och kärleken är besvarad. Kasta inte bort det på en "fyllegrej" "otrohet" o.s.v.

Karro äe och har aldrig varit riktigt kär i Alex, men varför hon är ihop med människan, är väl utseendet och förhoppningar om nåt annat än vad han är? (?!)
Jag själv vill inte kasta mej in i nåt, det är både tråkigt och ledsamt med en lång lista med killar man varit ihop med. Jag har bytt stil till nåt mellan egen och härmad. Folk har ju olika åsikter.

Jag är inte bra på att ta intiativ till att närma mej folk jag blitt intresserad av. Har tänkt att förbättra den delen. Rätt obetydligt nu. Det blir mer "på riktigt" i nian.
Annars tycker jag verkligen om Oskar i 8:an. Han är fin.

Hur mina framtidsplaner ser ut är väl mest plugg. Finns en risk att jag tröttar ut mej redan i 7:an. MVG på nästan vartenda prov.
Jaja... Har förhoppningar inför det nya året. Vill ha nån att hålla om även om jag inte dör utan. Vill inte til skolan igen! Dessa jävla korridorer följd av tjatiga lektioner med mer huvudvärk.

Jag vet inte hur gammal du är när du läser detta. 13? 15? 25?
Jag hoppas att du haft något förhållande. Det tror jag kan behövas. Det känns typ som om ingen kan gilla mej! Bevisa motsatsen. Snälla!!

Hur går skolan? Bra, hoppas jag. Umgänget? Hoppas allt är jätte bra. Minns bara dej själv när du var lycklig, inte bara hemska saker. I och för sej är jag lycklig för det mesta. :)

Sköt om dej! Massor av kärlek! //Kolan.




Det är läskigt. Jag har nu tagit visdomsord av mej själv som trettonåring, där jag ber mej själv bara komma ihåg de lyckliga stunderna. Glömma alla de där gångerna jag stod framför spegeln och stirrade på mina stora lår, och mina kläder. Då jag sneglade på Karro som stod bredvid och hon var tusen gånger snyggare och jag ville bara bli snygg.

Tretton år, och jag talade så vist om den kärlek jag aldrig upplevt. Eller så var det kanske bara härmade ord? Vad vet jag egentligen? Men jag lät så förnuftig.

Nu ska jag ta bussen och röja hos marielles mamma.

Ha en bra dag i solen.

Barbapappor och Muppar?

Nu är det officiellt sommarlov. Och det är inte bara som jag säger, jag ska verkligen ta tag i det här sommarlovet. Det ska bli Hultsfred, och det ska bli Arvika. Men det ska bli en hel del äventyr. Jag vill ta med mej mitt tält och en sovsäck, och mitt fritidskort och sen bara ut. Det skulle vara småspännande, någon frivillig med resenär? 

Ja, och helt plötsligt försvann allt jag ville skriva ner. Jag sitter och funderar på utseenden, det där
är kruxigt. Och irriterande, kan vi inte alla bara se ut som barbapappor eller muppar, då skulle alla vara
fina. Jag sitter och tänker, ska jag färga håret rött en sista gång. (Eftersom en viss Maja klagade på min utväxt.) Eller ska jag låta det solblekas? - Äsch, vilka onödiga frågor.

Min kära moder är glad på mej i alla fall, jag kom hem med mina MVG, och det är lustigt; Jag slänger alltid betygen på bordet, och hon ser på dem, jublar lite och blir onödigt stolt. Och sen sitter de helt plötsligt på kylskåpet. Jag menar, vad är de där pluttiga bokstäverna för något egentligen? Jag är inte stolt över mej själv, jag har varit alldeles för slö iår. Och visst, det där betyget i tyska, det glänste till lite extra. Men annars, om man inte anstränger sej. Varför ska man då vara stolt?

Eller så har jag bara för höga krav på mej själv, och tycker inte att det jag åstadkommer är något vidare speciellt. Men det är ju bara bra, för då blir det ju bättre.

Sen har jag kommit på att det där med
sprudlande förälskelse gör lika ont som
det gör en lycklig. Det är den där hårfina
gränsen mellan lycka och total olycka som
spelar roll. Och ibland, när man inte tål de
där g-krafterna, så är det lätt att man hellre
stiger av. Och när det är de där små rörelserna
man lätt kan ta fäste på. Bara en blick, eller
två. Då är det ganska ansträngande att vara
förälskad  och högt upp i det stora blå..


Nog med filosofier från Fröken.

Trevlig sommar.

:*

:*

I call you love.


Kemiska kopplingar

Vad det än är så tror jag att jag är riktigt lycklig.

Det har varit en bra helg; Hårklippning, pussar, socker, snoddas,
mulan, te, kärlekstankar, prickigt, sött, trevligt, fotboll, placebo,
ett antal snyggattacker och leenden så att det räcker och blir över.

- Jag är en enorm kärlekstönt.

Och jag är på vift i det blå med mitt paraply.
Jag vill även få fram följande; dra inte ner
min rullgardin riktigt än. För jag trivs här. Och
det var länge sedan det var 4 liter tårar och
söndergråtna ögon. Det känns bra.

Tack karro för kvällen, även om jag är så idiotisk nu. Mulan och lite skratt.
- mer behövs inte. har saknat dej.

Ett trallande, ett godnatt och ett haftlyft.
- Varken mindre eller mindre.

Godnatt.


Endorfinkick.

Endorfinkick.

(Jag tänker på dej ibland jonas, du är bra. Du är en bra vän. Och snart. Då blir vi riktiga vänner. Jag tycker om dej, förstår du det?)

Kärlekstönt.

Kärlekstönt.
- Ja, och jag trivs med det.

I call you love

I just found your letter
I feel your sadness once upon
And no words can say
I'm sorry

You're everything that matters
And forever I know that
If you call my name
I'll follow

In all my life
No one so real
Untainted love with you I can assend
I'll go with you

I won't go back
So don't look back
I won't go back

I can call you love
You can call me lover
You can call me love
I can call you lover

Let me call you love
Won't you call me lover?
Won't you please say "Love..."
"I Love you forever..."

Hold my hand
I'll call your name
Please take me there
No I will not look back
I'll go with you

Den låten får stå här, för den har gått på repeat i två timmar nu. (Är jag en mes, eller är jag en mes?)


Hmm, bloggattackerad? Ja, det är ju ett sätt det. Å andra sidan ett ganska trevligt sätt.
Man slipper få de där blickarna. De där som antingen säger: Jag är besviken på dej. Eller: Har det hänt nåt, hur mår du egentligen?

Men somsagt, jag har sagt det förut. Inte till er dock.
- Jag har pratat med m, om att hon lämnar oss, att hon försvinner
att hon inte bryr sej längre. Och nu gör jag samma sak själv.

Jag tänker inte skylla ifrån mej på nåt, eller någon. Jag har nog bara susat iväg för ett tag.
Jag tror att det blir så, när man känner att man inte kan prata om allting längre. När man bryr
sej mer om vad de man pratar med ska tro, eller tycka. När man tvivlar på om de ens är intresserade.
- Men det har ni ju aldrig visat, att det skulle vara sant. Så det är bara jag.

(Och där skyllde hon ifrån sej direkt.)


Nej, jag tror jag berättar hur jag känner. Det var ett tag sen va?
I vissa perioder hittar man annat, och om man inte tittar upp, utan fortsätter framåt med blicken i asfalten och tanken på sin vardag. Då missar man lätt de där som springer bredvid, och vinkar. Och ju längre man går, desto längre bak försvinner de.

Jag tänker inte sucka. Jag vet ju att det är sant. Det har nog bara varit mycket nu helt enkelt, mycket tankar som man kanske inte tror att ni tänker. Som man kanske lite undanhåller, eller berättar till någon med samma sinnesstämning. Jag antar, att det är så det är. Och jag antar att jag inte brytt mej så mycket, tänkt att, ja det kommer ordna sej. Och sen har jag väl inte reflekterat så värst mycket över vad ni kanske tänkt. Och när man får de där hintarna, så ja.. Då har jag slagit av mej dem, inte orkat ta itu med det. Låtit det vänta.

Och sen, börjar man umgås med annat folk, ja då hamnar man inte på samma fester. (Om man inte anstränger sej en smula, och det har jag ju inte gjort. Men å andra sidan, har ni följt med mej?)
Och sen känns det enklare att gå igenom de där sakerna som händer, med de som är med. Så det är nog det. Jag hade kunnat försöka mer, det hade jag. Men nu handlar det inte om det, det handlar om vad man tänker göra. Så jag får väl börja handla istället, för att prata.

Och den första handlingen jag tänker utföra nu är att gå och duscha. Sen tänker jag göra kaffe, slå mej ner i min säng. Hälla i mej kaffet som om det vore medicin. Sen tänker jag tillbringa de närmaste timmarna med att plugga. Får se hur långt jag orkar, kanske kommer jag till skolan utan att ha sovit ens en stund, då är det både idiotiskt och imponerande.

Vi får se helt enkelt.

Godnatt ni andra folk.