lyckorusimagen

En brandtrappa & en påse skumtomtar. Två paket cigg & samtalsämnen om världen nedanför. Men det spelar ingen roll, för allt skulle gå under rubriken Meningslöst.

Det är precis vad det är. Men jag antar att vi alternativa människor som röker Lucky strike & har svarta kläder & festivalband runt handlederna, är de enda som pratar om det. (De enda som känner det?) & visst, efter vad jag har lärt mig av min otroligt stabila svenskalärare, som inte alls beter sig som om han är full/kissenödig/livrädd har lärt mig, så skall man kunna förklara när man chockerar/påstår saker. Men vet ni vad? Jag vägrar.

Något annat som jag också vägrar, är att ge upp. Jag tänker inte låta saker som hyperventilering, illamående, huvudvärk eller ens fullkomlig panik ända från tårna stoppa mig. Ända sen vi var små har vi lärt oss att kämpa. När det flög in en geting i min sandal i tvåan & stack mig under foten, då la jag mig inte ner och dog. Jag gick gråtandes in & letade upp en fritidsfröken. De kunde ju alltid hjälpa, vare sig det var ett getingstick, ett krossat hjärta eller magont. Var är den där fritidsfröken nu? Varför fick jag inte hennes nummer, så att jag kunde ringa när hjärtat var av på mitten. När kudden var blöt av tårar & det kliar under huden?

Jävla skit, var har alla fritidsfröknar tagit vägen?

Nej. När vi lämnade den där ljusgula skolan, som andades lycklig barndom & fina teckningar på kylskåpet. Var det meningen att vi skulle klara oss själva. & det gör vi väl? Eller?

I helvete heller.