& jag skriver saker jag inte förstår själv längre.
Kriget mot mig själv
Det smakar som om jag förlorat
kriget mot mig själv
en atombomb och alla pussmärken är borta
jag raderade ut dig & alla dina knäskålssoldater
kanske om jag färgar håret i olika nyanser
om jag kysser kalla fönsterrutor
jag andas aceton & virvlar i duntäcken
kanske märker du någon annans lukt
på mina nyckelben
för dina pussmärken är ju raderade
från en sjuttiotalsradio mumlar någon krigskoder
en kall novemberdröm mörkläggs och jag
vill ha dig i mig ikväll
jag vill kyssa dina skulderblad och gråta
i ett öppet fönster
du kan få lukta på mitt aceton
& virvla i mina duntäcken
men lova att aldrig känna
för det är varken du eller jag värda
vi är två kärlekssoldater i kriget mot oss själva
Det var något av de bästa du skrivit!
de tre sista raderna läste jag högt för mig själv och huden knottrade sig.