Förhållande-filosofier.

Det hör väl inte till vanligheterna i mitt oerhört okreativa liv, att jag skriver två inlägg på en dag. Men jag tror att jag behöver skriva av mig. Och eftersom det inte är så överdrivet stimulerande att skriva skoluppgifter, så får det bli ytterligare ett blogginlägg.

De senaste timmarna har jag faktiskt funderat över förhållanden. Är jag typen som har ett förhållande? Det är väl högst troligt, eftersom jag inte varit speciellt mycket singel de senaste två åren, bortsett från förra sommaren. Vilket även det är en definationsfråga, jag tror att jag var singel veckovis. Så känns det nu i efterhand.

Visst är det skönt att ha någon att dela allting med? Någon att värma kalla händer & fötter på. Någon att dricka te, skratta, gråta, sova, vakna, äta, mysa & slåss med? Visst är det något speciellt med de där intensiva stunderna, då man älskar så mycket att det gör ont. Och sen de där andra, då det bara gör jävligt, jävligt ont helt enkelt.

Och ibland får man inte nog av det som gör ont, för det fortsätter. Tills det skaver hål, förtär och kväver. Det brukar väl så fint kallas perioder. Ett förhållande har sina perioder, mer än så är det inte. Det är helt normalt och du kan lugnt somna om med denna nya, trygga vetskap.
Och om du vaknar upp mitt i natten, när du är 30 år och allt bara känns förjävligt. Då är det bara en period. Eller möjligen en livskris, men ja innebörden är densamma. Det går över. Det lilla nyckelordet i livet, i förhållanden, om veckorna är att härda. Stå ut. Det går över.

Det kan göra så inihelvete ont, men du skall veta lilla vän, det går över.

Ibland, allt som oftast, så går den lilla perioden över. Man får en hel del trevliga kvällar med sin älskade. De kvällarna man berättar om över en dyr latte och kompisarnas ögon tindrar. Man mår bra igen. Men sen kommer de där sömnlösa nätterna med timmars gråt igen. Kanske fixar man inte att utföra det lilla nyckelordet och man avslutar allt. En enkel summering av de senaste två åren: "Vi hade våra perioder, men den mesta tiden hade vi det bra tillsammans." Jag undrar hur många som kläckt ur sig denna mening?

Jag undrar hur man klarar av den där bergochdalbanan, om man är en liten, otålig vän som jag.


Kommentarer
Postat av: Stora tankar i lilla berg- och dalbanan

Jag vet inte om jag gråter eller skrattar
men som vanligt är det hård konkurrens
jag vet inte om jag sover eller drömmer
men som vanligt ger jag båda en chans
det finns så många problem att ta itu med
som vanligt är det inget läge för sånt
finns det några fler svängar att ta ut?
så länge det är ont om idéer lär de aldrig ta slut
är det en dörr eller ett fönster?
är det allt jag gått igenom?
kan det stiga eller falla?
båda känns det som
jag vet inte om du ljuger eller skämtar
men som vanligt är det hård konkurrens
jag vet inte om det är fel på våra drinkar
men som vanligt ger jag båda en chans
det finns så många system att ta itu med (o.s.v.)
finns det några fler pengar att ta ut
så länge det är ont om idéer lär de aldrig ta slut!
REF
godnatt allihopa
nu börjar min kväll


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback