Jag tror att jag väckte fjärilarna.

Okej, jag är trött på att se en röd jävla sko på min blogg. Speciellt eftersom samma sko ha tvingat mig att gå i mina rödprickiga sockar idag. & jag får väl erkänna att skoskav måste bli dagens i-landsproblem. Men det är inte att underskatta.

Det där kaffeberoendet startade jag igen, dagen jag började på visko. Att hälla i sig en sådan hiskelig koffeindryck när man rusar omkring bland skolådor & alla dessa jävla ungar, det fungerar. Det går på ett ut och jag slipper det där krypandet innanför huden. De hårda hjärtslagen & känslan av nervositet i magen. Kanske är det inte bara kaffet som gör att dessa känslor helt övertagit min kropp de senaste dagarna. Jag får väl viska i en parantes, eller längst ner i kanten. Att det kan bero på den där kärleken.

Igår satt jag i gräset & drack burkcola & pratade om den närmaste framtiden. Vilket vi kom fram till att den skulle bli bra. Någonstans där inne i maggropen finns de där fjärilarna kvar. En överkonsumtion av kaffe & hårda ord kan visst få dem att sluta slå med sina vingar. Kanske har de singlat ner på botten & varit i någon slags levande död-tillstånd.



Vi ordnar det här. & imorgon blir det artonårskalas & vin, ett hurra för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback