lyckorusimagen

Mitt i ciderslattar, materiella lyckorus, kvällsäventyr och kärleksbubbel, så raseras fortfarande världar för vissa. Den där drömtillvaron som kanske inte var riktigt så rosaskimrande som man ville få den till, är bortspolad och kvar finns ruinerna av de där drömmarna. Verkligheten stannar inte upp, hur mycket man än skriker STOPP till regissören och det spelar ingen roll hur länge man gråter. När tårarna är slut och alla tankarna avlägsnats, så sitter vännerna fortfarande där på sängkanten och varsamt stryker håret.

För inget är så jävla verkligt som när man kanske precis upplevt smärta i sin allra renaste form och hela tiden haft människor runt omkring en, som aldrig vikit undan för någonting. Ett telefonsamtal mitt i natten och de är där, ett hjälp på rop och allting är inställt. Det handlar om hundraprocentigt stöd och det är precis det som vi har varandra till. Det är en slags sanning som är nästintill oförstörbar. & jag vet hur det är att vara totalt hjälplös, att behöva sällskap dygnet runt. & jag kommer att ge tillbaka allt jag fått.



Kärlek är inte så lätt att överleva. Det är fan inte bara pussar i nacken, rysningar längs ryggraden, brylépudding mitt i natten och ett jag tycker om dig när man minst förväntar det. Det är svek, ändlösa nätter, analyserande av ord som sades och menade han inte det när han verkade så lycklig och jag förstår inte hur jag ska tyda hans signaler för ena stunden så verkade allt så bra och ändå raserades det och jag hoppas ju bara för allt jag är värd att det ska ordna sig igen men egentligen så känns ju allt så hopplöst men FAN JAG ÄR JU KÄR.

Vi är här för dig dygnet runt och hela livet framöver. (Flickvänner sviker inte sin bästa blondin)