Poetiskt sentimental över något jag glömt.

Jag skulle kunna gråta över att poesin jag brann för, försvann ut i de hopplösa andetagen i höstas. Allt jag egentligen vill just nu är att skriva ner allt det där som promenerar längs mina vener. Det beror inte på att jag tappat konsten att formulera mig precis så som jag vill. Det är något annat som tar emot så pass mycket att jag inte ens kan med att dra upp en penna från golvet & försöka.

Frökenfräken limmar änglabokmärken på magen
sjunger om lycka i en plåtask
och karvar kärleksmeddelanden på en lågstadiebänk
frökenfräken talar om för världen

 

Bli inte kär i mig, för jag blir aldrig någonsin kär i dig

Det där kom ut ur mitt huvud & verkligen präntades på papper för inte alls längesedan. Vad är det som tar emot?



Kommentarer
Postat av: J.

jag skrev också massa mycket innan, sen tappade jag bort alla ord och inget ville komma ut på papper. det är så fruktansvärt frustrerande.

Postat av: jagsover

så här på mitten känns det hemligt. jag gillar.

du skrev till mig en gång fröken. på myspace. jag tror fortfarande kommentaren ligger kvar på förstasidan för det är inte så många som skriver.

jag berättar för att vara lite rättvis, jag vet ju hur du ser ut... nu vet du att du vet hur jag ser ut också... även om du inte vet att du vet. så vet du.

liksom.

2008-10-20 @ 21:45:15
URL: http://www.jagsover.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback