Tisdagskvällens magnifika tidsfördriv.

Nu har jag & min putande tacosmage avnjutit lite välförtjänt tidsfördriv, där vi tagit reda på vad jag skulle ha för namn om jag till exempel var en drake och så vidare, och så vidare. Med tanke på att jag trätt in i en konstig fas där jag mest bryr mig om skor, helgnöjen, smink, kläder & små konstiga saker som man kan ha i väskan & dra upp vid slumpvald underlig situation & på så sätt kirra en ägning. (Läs: Formuleringen kirra en ägning var för att verkligen understryka min nya ytliga, dock snart övergågna, stil.)

Mitt namn som drake:
Bithore the Lightning Breath (skulle förövrigt vara en röd drake)image81
Mitt japanska namn:
Nakashima Ayumi (betyder typ: gå din egen väg)
Mitt brittiska namn:
Chloe Chamberlain
Mitt hippienamn:
Coral Starlight
Mitt sockersöta fairyname:
Honeysuckle Twinkling Petal
Min patronus skulle vara en:
Enhörning
Vad jag är:
Nice Perfect Person (där satt den!)
Vad mina vänner skulle vilja kalla mig:
Snickerdoodle (haha, stämmer det här?)
Mitt Harry Potter namn:
Gabrielle
Sist men inte minst presenterar jag stolt namnet på min vagina:
Jennifer the Uncontrollable Public Plug Hole

(Egentligen så skulle jag ju kunna ärligen avslöja att jag misstänker att den här personlighetsförändringen beror på mina nya skor. De är egentligen inte min stil alls & därför skapar jag nu en ny sida i mina olika personligheter för att kunna bära upp dem på bästa sätt. & sen för att det är riktigt skönt att kunna skutta runt i ett par Nikeskor & baggy jeans med systemkameran på axeln & de gigantiska solglasögonen på näsan & verka som om jag skriver för ett hemskt viktigt magasin & dessutom har en blogg som har flera tusen besökare varje dag. Äsch, till hösten är jag mörk & svår igen. Det är bara att härda ut.)

Tummen upp för sommarytlighet!

På ett torg i en helt annan stad.

Ibland känner jag en enormt stark känsla av att bara rymma ifrån Kinna. Egentligen så behöver jag inte ens kalla det för att rymma. Det är inte för något uppmärksamhetsskäl, att alla skall sakna mig & undra var jag är. Nej, jag kan mycket väl tala om var jag skall bege mig med min packning & mina tankar.
Jag skulle vilja ta med mig kamera, skrivhäfte & ett jävla mod. Sätta mig på tåg/buss/båt & åka till Ryssland. Det kanske är löjligt, men jag vet ju att jag är halvryss & nog finns det en liten pusselbit inom mig som fattas. Kanske kan jag hitta den på en trottoar i St. Petersburg. Det är väl helt enkelt värt ett försök. & det som egentligen driver mig är nyfikenhet.

Jag har trampat igenom mina skor & känner mig fast. Jag vill inte gå ett sista år i gymnasiet. Jag vill vara färdig med allt det där & känna att jag verkligen fortsätter. Jag vill leta efter studentlägenheter runt om i Sverige, söka in på utbildningar & ta extra kurser, bara för att de verkar så satans intressanta.

Jag vill gå runt ensam i en helt ny stad & känna mig helt vilse & hemma på samma gång. Jag vill ta en kaffe för 15 kr och sitta invirad i en filt på något torg som påminner om något annat, så att jag måste fundera över det tills jag kommer på att de flesta torg liknar varandra och att jag egentligen bara får en skön känsla av var jag befinner mig, tills det helt plötsligt slår mig att jag lever alldeles just nu.

Helvete, jag vill ju bara känna av att jag lever! Att slippa känna att varenda år är som en slags repris av mitt liv som såpa för 10 år sedan.

00.51

Ikväll har jag sett film hos Familjen Andersson. Jag kapitulerade & somnade efter 2/3.
När jag vaknade var ögonen torra & kroppen ville liksom vandra av sig själv mot närmaste
säng. Istället satt jag med uppspärrade ögon och hållning som en gammal tant & såg
på någon horribel sport på TV. Jag har fortfarande inte klurat ut om de slogs på riktigt
& om den ena faktiskt höll på att kvävas av den där klädgalgen.

Tillslut cyklade jag genom ett regnigt skeneland, helt tom på tankar.
Vilket är ytterst ovanligt, då jag brukar ha fullt av problem, grubbel,
lyckorus & magont snurrandes i huvudet.

Just nu är det en traditionell lista som gäller & så många
avsnitt scrubs jag bara hinner med innan jag börjar drömma
om isflak & pingviner.

Till hösten ska jag:
1. Ha brunt långt hår och en jävligt rak lugg.
2. Använda glitter-eyeliner + mascara minst en gång.
3. Dricka te & lyssna på Lars Winnerbäck samtidigt som jag
känner dekadensen leka med mina raggsockor.
4. Skaffa en vän med en balkong i Göteborg.
5. Läsa en hel hög med böcker.


Onsdag.

Jag blir alldeles darrig om benen när rödhåriga tanter kommer in i skoaffären & skriker på mig.
Det blir helt plötsligt jättesvårt att fixa med kortapparater & kvitton.

(Egentligen så var det nog inte för att hon var arg hon skrek. Hon hade bara en hög röst
& trodde att hon hade avmagnetiserat sitt kort.)

Dagens fråga: Kan damer på 60plus ha damp?


Alla mina ord efterlyses.

image80

Det känns som om jag tappat alla mina ord. De har ramlat ut som legobitar ur ena byxbenet. Lagt sig på marken & försvunnit bland jobbtider, kyssar & morgonsmörgåsar. Jag sitter & stirrar mig blind på en tom skärm. Markören blinkar & orden är försvunna. Inte ligger de bakom mig heller, nej allt som finns bakom ryggen är sms, klumpar i magen & påminnelser till mig själv på köksbordet.

Jag är för tankspridd för att komma ihåg kaffemjölken till jobbet, men jag kan inte samla tankarna för att formulera mig. Jag är till en viss del fylld av ett enormt hat & irritation till mycket runt omkring mig. Möjligen är det för att jag har en tendens att oroa mig & tänka miljontals sekunder i förväg. Att allt tänkande bygger en klump i magen, det är mitt eget fel.

I förrgår gick jag bland alla skolådorna på jobbet. Jag städade lite tafatt & tankarna snurrade runt.. runt. Egentligen var det en enda tanke.  & allt den innehöll var den där orättvisan som kändes i hela jävla kroppen. Ni vet, som om man är instängd i en bubbla, som bara krymper. Tillslut vill man bara spänna musklerna, sådär som i en tecknad serie när hela kroppen sväller upp, & spränga hela bubblan. Så att bitarna flyger & hamnar som krossat glas på marken.

Helt ärligt, så vill jag bara slå dig. Hårt. Så att du håller käften & slutar förstöra något som betyder nästan mest.

festivalbrud hallå.

image79

Imorgon åker jag till roskilde!

Frökenfräkens sommar.

Logiken min sommar bygger på är mycket enkel matematik. Det är en kurva som går upp & ner. Maximipunkten nås endast när jag åker på festival. Mellan mina festivalbesök så är det en hel del tristess & en oerhörd trötthet som står på menyn. Men jag fixade min nerförsbacke efter Hultsfred med en hel del Josef, Göteborg, glass, party & nakenbad. 

Anledningen till att jag ens sitter här & försöker sparka igång hjärncellerna med karamellströssel, är att jag faktiskt tar min festivalpackning för andra gången den här sommaren & beger mig till Roskilde på tisdag. Det spelar ingen roll att jag missade att köpa biljett i tid & att biljetten jag istället fick köpa på tradera kostade multum. Att jag hade kunnat få en vecka i Grekland för samma pengar. Det gör verkligen ingenting just nu! 

Om en vecka börjar jag jobba, då är det bara att hälsa hejdå till festivaler tills jag får ta på mig baggyjeansen & åka till Uppsala Reggaefestival. Det blir ett kärt återseénde.

Förutom festivalyra, nyinköpta leopardstövlar & sockerkickar i tankarna, så finns där även en hel del funderingar över vad som händer just nu. Hur det blir och om jag verkligen vågar? Det var inte så lätt att laga det där tyghjärtat i bröstkorgen. Stygnen går upp gång på gång & man känner sig rätt liten & svag. Jag flätade mina pippiflätor & försökte så gott jag kunde. Ett resultat som faktiskt förnöjde. Men även något som jag är beredd att kasta ut i fritt fall. Åter igen.. Ordet flickvän & dess benämning skaver & irriterar. Förhållanden, bråk, myskvällar, morgonsex, frukostflingor & resturangbesök klistrar sig fast under skorna när jag går & skapar ett ljud som får mig att bita sönder naglarna. 

Egentligen är det enklare med tjejkvällar, galna infall, festivalhångel, impulsbesök till göteborg, drinkar, park&folköl, bakispizza & tjejskvaller.. Men vad är väl en bal på slottet?

Jag tycker ju om honom.