lyckorusimagen

Jag tror inte att det kommer bli några ord som lera, lyckorus, regn, tält, kärlek, kyssar, dans, musik & baksmälla. Inte för att jag inte kan skriva dem. De skulle passa ypperligt i det här inlägget, men jag vill inte.

Kvällens soundtrack är Tingsek, blicken är suddig, ryggen gör ont & jag tänker på jordgubbar. Ibland finns det nog verkligen inget bättre än riktigt röda jordgubbar i grädde. & den milda rosa färgen som kommer när man mordiskt mosar den sista jordgubben i slutet.

Festivaler är så jävla fabulöst underbara! Man kan verkligen få vara precis hur man vill, vara sig själv. Eller så kan man vara något som är så långt ifrån en själv som det bara går.
Jag lämnade inte Kinna bara genom att sätta mig i den röda volvon som kunde låta som ingen annan bil kan. Det var skönt att slippa tänka, att komma in i någon slags euforisk bubbla fylld av underbara människor & helt galna påhitt hela tiden. Jag har haft allvarliga funderingar om vissa har fler tankar virvlande i huvudet än andra.. För ibland blir jag inte klok på mig själv.

Jisses vad allt bara fladdrar omkring i hjärtat på mig. Små svaga rörelser, känslor. Antingen är det att jag kommer vara lite som jag brukar efter festivaler, eller så är det kvarbliven alkohol som sakta men säkert försvinner. Ibland får jag för mig att jag behöver spänning i mitt liv. Då brukar jag se till att det sker. Ibland händer det lite för mycket & jag får dra upp kudden framför ansiktet igen.

Hejdå.

Jag promenerade hem från Skene den här söndagskvällen. Jag hade en klump i magen av allt trasigt & dumt. Ibland får jag känslan av hopplöshet, det finns så mycket som man skulle vilja laga. Jag skulle vilja sätta upp mitt röda hår i pippi-flätor, dra på mig mina förstora skor & rädda hela världen. Det är bara att spänna musklerna, le stort & säga att allting kommer att ordna sig. Jag har eltejp och en påse strössel, allt ska bli bra.

Men samtidigt som jag kände att för att bara sätta mig ner på den varma asfalten & kapitulera. Så märkte jag ändå en hel del saker på vägen. Jag la märke till de rosa blommorna vid vägkanten, jag kände gruset under mina smutsiga fötter, kände lukten av något sött och omfamnades av allt det gröna. Det gjorde så att jag såg kontrasten mellan det trasiga och det vackra. Ja, det var med en bitterljuv smak på tungspetsen som jag promenerade hem genom mina gator.




Vi kanske borde ta kappsäcken, med de randiga strumporna & den undangömda whiskeyn. & försvinna för ett tag? Ibland är världen ganska hård & man kanske borde ta en paus med livet. För att det ska ordna sig, förstår du?

Jag har översvämmats av sommarkänslor, de har spridits från magen. Jag misstänker att sommarkänslorna är tusentals blommor som sprids som bakterier i kroppen, rusar med blodet, fyller upp varenda kroppsdel och inte minst huvudet. Sveriges nationaldag & till dagen av ära har jag ätit rackarns god mat som Mats Lidbeck stod för & pluggat wonderful naturkunskap. Jisses vilket firande jag drar till med ibland.

Kvällen har varit oerhört skum. Somnade med Josef efter att vi ätit. Helt plötsligt vaknar jag och ser att det kryper en stor spindel med röda fötter på josefs tröja. Jag flyger upp & skriker som en galning, men jag får inte fram orden. De bildar inga meningar eller ord utan mest tjut & försök till att formulera: Du har en spindel på dig. Spindeln som såg ut att ha röda sockor på sig, försvinner och josef säger ingenting. Han ser inte spindeln och han verkar inte ha hört vad jag sagt. Tillslut frågar han om jag skrek precis. Halvt osäkert svarar jag att jag trodde att jag hade gjort det. Han undrar om han somnade efter att jag skrikit. Men nej, han hade bara stirrat på mig. Vi letar efter spindeln och den är spårlöst försvunnen. Josef tar av sig tröjan och jag blir jätteosäker på om jag verkligen såg spindeln eller om jag bara drömde. Samtidigt som josef tror att jag skrikit tre gånger & att han somnat varje gång..

Vi konstaterar att vi inte vågar sova i sängen mer & somnar i soffan. Sen skriker jag fler gånger för dörren smäller & jag blir livrädd. Arg går jag & smäller igen dörren & somnar några minuter till för att sedan plugga naturkunskapen på allvar.

Sitter i Marielles säng & skrattar åt allt konstigt som händer runt oss hela tiden. Det är nog sommaren, det blir alltid lite knasigare, tokigare då. Sen ska jag gå ut & lägga mig på gräset, för det är hiskeligt varmt.

Godnatt gott folk.

Det händer ibland att det kommer helger som inte riktigt blir som alla andra. De som gnistrar till lite extra och blir ganska äventyrliga. För nog kan jag ju inte förneka att det är ett rackarns äventyr att hamna på HBT-festivalen i göteborg. (Homo-bi-transa) Ett museum fyllt av folk som står för sin sexuella läggning och kämpar för att göra det mer accepterat. Inte heller har jag sett så många transor på samma kväll. Ja, det var en sådär lyckad spontanitet och jag var på topp ända tills jag la mig i sängen och somnade bums.
Gårkvällen var äventyrlig den med, fast på ett annat sätt.

Reggaerytmerna får fylla mig för resten av dagen. Jag tänker randigt och blir nästan lite småtokig på mig själv. Egentligen så är allt ett enda virrvarr och jag får inte ordning på någonting. Alla känslor, tankar och händelser bara snurrar och samtidigt försöker jag sakta ner tumultet. Jag är tung i huvudet från att bara ha sovit i tre timmar. Egentligen borde jag bara ramla ner i sängen och sova, så kanske jag kan placera allt i små låtsashögar och sedan gå igenom allt, en gång till.