lyckorusimagen

Jag promenerade hem från Skene den här söndagskvällen. Jag hade en klump i magen av allt trasigt & dumt. Ibland får jag känslan av hopplöshet, det finns så mycket som man skulle vilja laga. Jag skulle vilja sätta upp mitt röda hår i pippi-flätor, dra på mig mina förstora skor & rädda hela världen. Det är bara att spänna musklerna, le stort & säga att allting kommer att ordna sig. Jag har eltejp och en påse strössel, allt ska bli bra.

Men samtidigt som jag kände att för att bara sätta mig ner på den varma asfalten & kapitulera. Så märkte jag ändå en hel del saker på vägen. Jag la märke till de rosa blommorna vid vägkanten, jag kände gruset under mina smutsiga fötter, kände lukten av något sött och omfamnades av allt det gröna. Det gjorde så att jag såg kontrasten mellan det trasiga och det vackra. Ja, det var med en bitterljuv smak på tungspetsen som jag promenerade hem genom mina gator.




Vi kanske borde ta kappsäcken, med de randiga strumporna & den undangömda whiskeyn. & försvinna för ett tag? Ibland är världen ganska hård & man kanske borde ta en paus med livet. För att det ska ordna sig, förstår du?