Jag massakerar fantasivärldar med papperskulor
Jag trodde att man kunde dansa sig i genom åren utan att några fläckar skulle fastna. Att inget skulle påverka i längden och ögonen skulle vara precis lika blå som den där kvällen hand i hand på gräsmattan. Men jag har haft så fel, så väldigt fel. Den enda som dansar med mig nu är bitterheten och jag hoppas att de sista tonerna på den valsen snart är över. Jag behöver inte bittra fastna-tankar och jag behöver inte alla ärrvävnader från de senaste två åren.
Man tror att man ska lära sig någongång, men jag romantiserade det som gjorde ont. Jag antar att jag lekte någon slags superhjälte, men de enda krafterna jag hade, var att kunna blunda. Blunda för det som förstörde.
Och jag har skrikit det senaste, diskant och med ilska i kanterna. För man får skrika, man får vråla och man får gråta. Man får gråta ångergråt, ledsengråt och arggråt. Nu är det mer ontgråt och jag vet att det snart går över. Jag tycker synd om de som inte känner. För fantasivärldar är inget alternativ. Antingen skadar man sig själv, eller de runt omkring. Jag har byggt fantasislott, för att aldrig flytta in i dem.
Jag kastar allt nu.
Man tror att man ska lära sig någongång, men jag romantiserade det som gjorde ont. Jag antar att jag lekte någon slags superhjälte, men de enda krafterna jag hade, var att kunna blunda. Blunda för det som förstörde.
Och jag har skrikit det senaste, diskant och med ilska i kanterna. För man får skrika, man får vråla och man får gråta. Man får gråta ångergråt, ledsengråt och arggråt. Nu är det mer ontgråt och jag vet att det snart går över. Jag tycker synd om de som inte känner. För fantasivärldar är inget alternativ. Antingen skadar man sig själv, eller de runt omkring. Jag har byggt fantasislott, för att aldrig flytta in i dem.
Jag kastar allt nu.
På promenad med Alice i Underlandet
Var är alla färgerna?
Människor smådansar i solen med
kaffekoppar och dagsplanerna.
Snärj mig, gör mig förälskad.
Teskedsmoln igen och igen
Det var fint när jag promenerade hem idag. Vattnet var blankt och jag tänkte hela tiden att jag borde ha med mig kameran oftare. Jag pratar med katter som följer mig en bit och tänker inte ens att det kanske är fånigt. Och mitt hår var ganska platt, för det såg jag minsann i de fyra bilrutorna jag passerade. Fröken Narcissism är mitt alter ego, min Killevippen, min Nils Karlson Pyssling. Jag själv är mest bara bra på att fördriva tid och fingra på kaffeläppar.
Jag blir kär i fantasifigurer och jag snöar in på om igen-tankar, men ni berättar aldrig era hemligheter.
Jag pusslar inte mitt pussel alltför väl
När du sjunger klyvs mina hårtoppar
och mina nerver vibrerar obekvämt
jag hinner kasta ordspyor på väggen
men din blick uttrycker bara mellanslag
Det är torrt på gatorna och jag pendlar mellan mina sinnesstämningar, de har blivit lite som mina vänner. Vi är för gamla för att springa omkring i det leriga gräset någonstans när natten varat för länge, men vi är för unga för att förstå att det blir lättare sen. En farlig whiskeyblandning, sen staplar jag skorna i en hög utanför toalettdörren och en liten stund senare ligger täcket i skafferiet.
Morgonen efter blandas tomrummet i magen med de sällsamma drömmarna. Träden är kalare och jag bryr mig inte ens om att längta efter löven. Jag möter blickar som korsar uppförsbackarna men jag ljuger under de två och en halvsekundrarna som ögonkontakten varar, de ska inte få veta ett ord om min söndag.
Jag badar i för varmt badvatten och det börjar sticka i fötterna, jag letar efter tjutet i öronen, det måste komma från väggen. Jag undrar just om de där tjuten, för det finns ett pipande jag bara hör om jag ligger med huvudet mitt i sängen. Det kommer från väggen, det måste komma från väggen. En gång hade anna kjell en död mus inuti sin vägg, det luktade ruttet.
Det är lustigt att när jag bestämmer mig att skippa sminket för första gången under hela min gymnasietid, så blir jag påkörd på vägen till skolan. Gud har jävligt konstiga värderingar enligt mig. Imorgon ska jag ha klänning och skor som inte passar till, det kommer göra måndagen bättre.
Just nu äter jag keso och det enda bra med den maten är att det är skönt att suga på de små ostbitarna och sedan välja ut en eller två att pressa upp mot gommen. Godnatt.
och mina nerver vibrerar obekvämt
jag hinner kasta ordspyor på väggen
men din blick uttrycker bara mellanslag
Det är torrt på gatorna och jag pendlar mellan mina sinnesstämningar, de har blivit lite som mina vänner. Vi är för gamla för att springa omkring i det leriga gräset någonstans när natten varat för länge, men vi är för unga för att förstå att det blir lättare sen. En farlig whiskeyblandning, sen staplar jag skorna i en hög utanför toalettdörren och en liten stund senare ligger täcket i skafferiet.
Morgonen efter blandas tomrummet i magen med de sällsamma drömmarna. Träden är kalare och jag bryr mig inte ens om att längta efter löven. Jag möter blickar som korsar uppförsbackarna men jag ljuger under de två och en halvsekundrarna som ögonkontakten varar, de ska inte få veta ett ord om min söndag.
Jag badar i för varmt badvatten och det börjar sticka i fötterna, jag letar efter tjutet i öronen, det måste komma från väggen. Jag undrar just om de där tjuten, för det finns ett pipande jag bara hör om jag ligger med huvudet mitt i sängen. Det kommer från väggen, det måste komma från väggen. En gång hade anna kjell en död mus inuti sin vägg, det luktade ruttet.
Det är lustigt att när jag bestämmer mig att skippa sminket för första gången under hela min gymnasietid, så blir jag påkörd på vägen till skolan. Gud har jävligt konstiga värderingar enligt mig. Imorgon ska jag ha klänning och skor som inte passar till, det kommer göra måndagen bättre.
Just nu äter jag keso och det enda bra med den maten är att det är skönt att suga på de små ostbitarna och sedan välja ut en eller två att pressa upp mot gommen. Godnatt.