Vi jagar tåg genom ökenlandskap

5/11 Vid ett rispigt köksbord i Frölunda

Riskakor med smak av grädde & lök. Ny tvättmaskin och blöt tonfisksallad.

Rastlöshet och midjekjol, närhetslängtan och vindrömmar.
Göteborgspojkar och döda klassiker.

Muffinsmage. Vill inte bli en muffinsmage.


6/11 Eftermiddagskänslor och microvarm majs

River upp sår på det nötta parkettgolvet. Sår jag inte visste att jag hade. Minns dagar från en försvunnen tid. Det känns som om jag är lika vilsen nu som då. Skillnaden är väl att jag valt en väg att snurra vidare på. Virvla i kindbitarvindar och trampa snett i djupa vattenpölar.
Spegelbilderna flyr genom badrummen och jag trampar på minutvisare. Hur ska jag veta vad jag ska göra med mitt liv, när bara timmarna är hinder?

Man blir skadad och kantstött av kärlek. Jag vet en man som blev halv. Och jag var väl en av de som sa sig ha alla hjärtedelarna intakta. Ändå ligger jag raklång i ett tomt rum och smyggråter. Fast inte direkt olyckligt, utan kanske mer vemodigt. Som att det inte riktigt var meningen att jag skulle vara just här.

Jag såg en man på spårvagnen idag. Han skrek högt på tyska och hans blick såg ut att kunna mörda. Jag vet inte riktigt varför han skrek, men det kan ha varit för småpojkarna. De skrattade åt honom.
Han stod sedan upp hela resan i sin blå täckjacka och sitt vita skägg. När människorna runt omkring blev för högljudda, spärrade han sina mörkbruna arga ögon i dem. Och muttrade. Snabba fraser på ilsken tyska.
Jag betraktade honom med en skräckblandad förtjusning. Jag log hemligt, men så fort han såg åt mitt håll dök jag ner i min Therese Raquin.
Helt plötsligt hoppar det på en väldigt kort man, bärandes på en matta. Han ställer sig bredvid den bistra farbrorn. Spårvagnen bromsar in och den lille mannen tappar balansen.
Å nej, tänker jag. Nu kommer det bli ett fasligt liv när farbrorn blir tillknuffad. Farbrorn rycker till och ser på när den lille mannen kommer på stadiga fötter igen. Och när han fått ett nytt tag om mattan brister han ut i ett stort, hjärtligt leende. Han möter farbrorns blick och når på något sätt in till den arge. För hör och häpna, farbrorn börjar sakta dra på mungiporna och ser plötsligt alldeles mild ut. Han vänder sig bort från mannen med en ny, mjuk blick. Vi stiger av på samma hållplats alla tre och jag känner mig fånigt lycklig.

Jag vet inte varför jag skrev ner det här, men jag antar att det är de här små sakerna som gör mina dagar.


Gick upp två kilo
efter att alla klänningar
krympt i tvätten

Granntanten tigger cigg
och femkronor på gården
resten av tiden spenderar hon
genom att spela kort
naken
i köksfönstret

Vi dör alla av hjärtesorg och cancer
jag gav tanten alla femkronor jag hade
Vi dör alla av hjärtesorg och cancer

Kommentarer
Postat av: Anonym

2008-11-06 @ 22:26:16
Postat av: maja

vi borde druckit öl idag, jag känner mej bitter och tvär.

2008-11-06 @ 22:26:51
Postat av: lisa

åh jag försöker föreställa mig var i frölunda du bor. med sådanna knäppa grannar.. ;/

Postat av: Jenny

Återigen träffar dina ord mig i magen med

en kraftspark. Du skriver så vackert, vemodigt

och starkt. Det är underbart att tjuva på människor på spårvagnen, när männsikors vägar korsars för en kort stund.



Zola kan få vem som helst deppig, han målar upp en nattsvart bild av mänskligheten, han är genialisk men jag gillar din penna bättre.



Du är så grym!!!

Puss

2008-11-07 @ 09:41:13
URL: http://www.jolsson1987.blogspot.com
Postat av: cecilia

åh vad du är brabrabra

2008-11-07 @ 11:51:56
URL: http://dolkis.blogg.se/
Postat av: Linnéa

Du är så jävla grymt bra! Jag finner inga ord som inte redan skrivits tusen gånger, men du är så sjukt duktig på at skriva.

2008-11-07 @ 12:26:20
Postat av: Tim Sterner

"Vi dör alla av hjärtesorg och cancer

jag gav tanten alla femkronor jag hade

Vi dör alla av hjärtesorg och cancer"



Det finns något både glädjande och enormt sorgligt över det faktum att det finns poeter av din kaliber som saknar kontrakt. Glädjande på så vis att man får bevisat för sig att man inte behöver skriva på ett dokument för att vara bra, och sorgligt på det sättet att man önskar alla att få uppleva orden. Om jag någon gång startat ett förlag så är du den första jag hör av mig till.



2008-11-07 @ 18:51:26
URL: http://www.timsterner.blogspot.com
Postat av: lisa

ah, nej det är ju sant. men det känns så ärligt. :)

åh vad snäll du är! visserligen gympar jag mig på friskvården som jag har som iv-val i skolan ;)

visserligen är den billig, men jag är fattig!



kram, du är också söt!

2008-11-07 @ 23:25:32
URL: http://gogopop.blogg.se/
Postat av: Marielle

Muffinsmagarna kommer vare sig man vill eller inte verkar det som. Kanske att det blir lite för lite sömn och lite för många tankar. Fan vad jag hatar att allt är så viktigt. Jag vill inte vara viktig, o ingen borde få muffinsmagar. Jag vill vara 8 år och leka med dockor.

2008-11-10 @ 03:26:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback