Båtlukt och tacksamhetsord
och ju högre upp du kommer
desto större växer sig stjärnorna
Vet ni vad som har gjort mig glad det senaste? Mitt bland dumtankar om ensamhet, göteborgskärlekar, knarkkommuner och bortsprungna fjärilsdjur... Så kommer ni in i min fyrkantiga bildruta till hjärna. Ni som sitter på era stolar här och var. Som ramlar in på bloggen för att läsa mina dumheter.
Jag har halkat ner i en inspirationscirkel och skriver en hel del just nu. Och en viktig anledning till det måste vara att jag blir glad när jag tänker på det ni skrivit. Jag blir glad när ni lämnar ord till mig. Vare sig det är tips, komplimanger eller något ni relaterar till. Sånt kan fastna hos mig i flera dagar. Och jag har inte velat skriva rätt ut till er som läser förut. Det kändes som en skrytig sak. Som om bloggen var stor, eller som om jag hade jättemånga läsare. Kanske är det också något fånigt om att det blir ytligt och medvetet. Men jag är ju medveten om er! Och jag kan faktiskt inte gömma min tacksamhet som extra-kommentarer under inläggen.
Så jag kastar upp den här. Låter den ta lite plats. För jag är inte alls fånig som ler och blir alldeles varm över snälla, uppmuntrande ord. Det är som blåbärssoppa på vägen.
Och det är inte förbjudet att berätta saker. Det är så mysigt att läsa.
Puss, kram och kärlek. För nu vet ni!
jag hoppas du tackar dig själv ibland också för att du är så duktig!
Det är ju vi som ska tacka... jag älskar verkligen det du skriver & det är nog få - kanske inte någon - författare som har berört mig så mycket som du har gjort genom åren, för på något sätt lyckas du verkligen gång på gång att få orden att träffa precis rätt, så att det inte bara blir vackert utan att man faktiskt bryr sig om vad du skriver.
Jag är så himla glad att jag råkade snubbla in på din färdlektyr av en slump för några år sedan, sedan dess har jag varit totalt fast och följer allt du skriver som jag kommer över. Framförallt älskar jag dina dikter som är helt fantastiska, men även din blogg och din bilddagbok (du är ju duktig med kameran också...) Fast oj, nu låter det nog som att jag är en helt creepy stalker. Det var inte meningen... men du är så otrolig med orden och det var bara det jag ville säga... Tack tack!
En dag snart ska jag läsa igenom dina gamla poster. Som flitig läsare sedan typ två veckor, känns det som om jag missat en del. Du har till och med hittat ända in bland mina fåtaliga bokmärken i webbläsaren, för precis så befriande är det att läsa det du skriver. I krass recensentanda söker man hela tiden efter referenspunkter, och oavsett hur du känner inför det - drar jag paralleller till Lundells drivna och kompromisslösa språk i Jack och Marcus Birros självutlämnande prosa. Tack för det. För det är nämligen nästan de bästa paralleller jag vet.
det är du som ska ha tack, som skriver så att vi får ta del utav det!
Jag är oftast för blyg för att skriva ngra kommentarer, men hos dig vet man att du bara blir glad.. (:
jag tycker verkligen inte att du ska tacka oss det är ju så skälvklart att det är vi som ska tacka dig. jag har bara läst i några veckor (7-8) men det är så underbart att läsa det att jag kan inte sluta. det är bara du som kan skriva så att jag blir både ledsen och glad på samma gång:D en välförtjänad applåd åt författarinnan.
"I try to take some comfort in written words" Och dina är stundtals mycket vackra.
Precis som andra har påpekat så är det du som ska tackas. Det du skapar med dina händer och formar med dina läppar är magnifikt. Hoppas att många fler kommer att få uppleva det i framtiden.
Måste säga att jag ansluter mig till tackskaran jag med!
Hittade dig av en slump på myspace och tyckte genast du var otroligt vacker.
Sedan såg jag att du har stor talang för fotografi och författarskap och jag måste säga att jag är väldigt imponerad.
Ser fram emot mer fin läsning i framtiden!
/Simon
Men gumman, vi är glada att få ta del av dina fantastiska ord! Jag känner mig näst intill berusad när jag läser din poesi, och grät konstant i en halvtimme senaste gången jag gick igenom dina texter. Har precis börjat följa din blogg och undrar om det är okej att jag har lagt till dig på msn? Du verkar vara en sådan fantastisk människa att jag inte kunde motstå chansen att få prata med dig. Jag kan direkt säga att du är den bästa poeten jag någonsin läst, nu levande eller historien, och jag är en kvinna utan den kaliberna att jag inte ger komplimangen speciellt lättvindigt. Tyck om dig själv som vi tycker om dig, det är svårt ibland men ibland hjälper det.
// Rebecka klette, färdlektyr
Jag börjar förstå varför du helt plötsligt blev så svår fångad. Din beundrarbas verkar ju vara väldigt stor. Och med all rätt. Men jag har fortfarande den där känslan av att du missförstod allt jag sa. Du fick nog fel bild av vad jag ville.
Du är såbrasåbra.
Du är så stark och underbar och mejar ner en med
dina ord tills man inte kan annat än att älska dig.
Jag ställer mig i din beundrarskara och kysser dina fötter, ty du är över det ordinära!
Puss