Från dåligt till bra, på bara fem minuter.

 

Kanske handlade det om att jag kände något för någon igen. Att jag kom på mig själv med att ha ett hjärta som inte alls var speciellt kallt. Det kunde faktiskt slå ganska hårt och det kunde göra huden elektrisk. Jag trodde att det inte spelade någon roll hur många människor jag träffade, ingen av dem skulle någonsin få mig att känna något efter att alkoholen och spänningen försvunnit ur kroppen. Vilken tur att jag hade fel.
Fast det här betyder inte att jag ska börja jaga någon slags dröm, eller panikartat hålla fast vid just de här hjärtslagen. Jag kanske är romantisk och har lätt för att se genom de naiva ögonen. Men jag har faktiskt en realistisk sida som brukar lite av hjärnkapaciteten också. Det får vara som det är nu.

Det roliga är väl att man inte behöver spela gitarr och vrida om mina nervtrådar med sin sång för att fånga mitt intresse. Inte ens läsa svåra böcker och skriva fint. Ibland räcker det med någon som håller mig hårt i handen och skrattar med ögonen. Men det är inget som jag inte redan anat.
   Tentan imorgon gör det svårt att andas. Men jag pratade just med Reine som jag ska bo med och det gjorde att hela måndagskänslan svängde om och blev glad. På onsdag får jag min nyckel!
   Jag har kanske känt att nätterna har varit sådär kalla och ensamma, som de brukar vara på den här sidan om solen. Det har gjort lite ont och det har skavt att somna med tjocktröja och raggsockar. Men jag tror att nytt blod börjar rusa igenom mig igen. Varför skulle jag behöva någon annan för att vara glad och lycklig? Snart har jag Göteborg och en lägenhetsnyckel i handen.

Den enda som faktiskt kan såra mig är jag själv. Och jag ska bara jobba lite extra på det där med att klappa tankarna mjuka och inte bli rädd för det lilla.

Kram och puss!

Konsten att trampa sig själv på tårna tills det blöder.

fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan

Nattvardsparodi



















 Vi spelar dockteater under månen
 och låter lögnerna tala redan i prologen

 Gatukökskatterna följer oss
 med trötta blickar
 de vet redan
 att allting är försent

En herrgårdssägen och kalla fötter.



Vi flyttar och laddar om våra trötta hjärtan. Klistrar fast nya drömmar och mål på kylskåpet. Spiller kakao på golvet och smetar ut det med den vita strumpan. Gnuggar lite lätt med den andra... borta. Ser ut genom fönstret, tar en klunk av chokladen. Konstaterar höstens intrång, men är trött på att prata om den.

Kanske gör du som jag. Köper ett gult durkslag i metall och längtar efter kärlek. Vi kanske promenerar omkring i våra parallella universum, just nu på minuten och är pusselbitspassande för varandra. Det är en fin tanke. Men jag antar att det bara är jag ikväll. Höstförkylda fötter och en helt okej natthimmel.
Jag hittade ett brev i ett gammalt kollegieblock. Ett brev jag skrev till en man med hemlig address. Jag fick en address senare, men mannen var fortfarande lika hemlig. Och då hade jag tappat bort mitt svar. Men nu har jag det här.. Borde kanske skicka iväg det innan det försvinner i flyttpackningen.

Nu ska jag läsa om Ingrid och hennes älskade dåre. Hoppas vi ramlar in i varandra i helgen. Då ska jag klä mig i mina gladaste tankar och befinna mig mitt på dansgolvet.

Ses i dimman.