En herrgårdssägen och kalla fötter.
Vi flyttar och laddar om våra trötta hjärtan. Klistrar fast nya drömmar och mål på kylskåpet. Spiller kakao på golvet och smetar ut det med den vita strumpan. Gnuggar lite lätt med den andra... borta. Ser ut genom fönstret, tar en klunk av chokladen. Konstaterar höstens intrång, men är trött på att prata om den.
Kanske gör du som jag. Köper ett gult durkslag i metall och längtar efter kärlek. Vi kanske promenerar omkring i våra parallella universum, just nu på minuten och är pusselbitspassande för varandra. Det är en fin tanke. Men jag antar att det bara är jag ikväll. Höstförkylda fötter och en helt okej natthimmel.
Jag hittade ett brev i ett gammalt kollegieblock. Ett brev jag skrev till en man med hemlig address. Jag fick en address senare, men mannen var fortfarande lika hemlig. Och då hade jag tappat bort mitt svar. Men nu har jag det här.. Borde kanske skicka iväg det innan det försvinner i flyttpackningen.
Nu ska jag läsa om Ingrid och hennes älskade dåre. Hoppas vi ramlar in i varandra i helgen. Då ska jag klä mig i mina gladaste tankar och befinna mig mitt på dansgolvet.
Ses i dimman.
Ibland är allting sådär grått. Och då går jag in här. Och läser. Alla rader och det som står emellan. För du gör mig glad.
När som.
Har inte köpt något durkslag men vem längtar inte efter kärlek? Och när jag är i dimman så ser jag ingen.
Du är så bra, Nicole. Dina texter får mig att undra hur mina tankar hade sett ut om jag kunde formulera mig som du. Beskrivningarna är lite expressionistiska med sinnesanalogiska uttryck och metaforer som egentligen är helt obegripliga, men det gör sig så bra. Sluta för guds skull aldrig att skriva!
Är du duktig på det här med att designa bloggar. Vill du hjälpa mig isf?
Bella: Det är fint och mysigt med sådan ömsesidig vänskap/kärlek/tankebana.
Teodor: Och vi verkar ju i vilket fall som helst inte se varandra i våra dimmor.
Anna: Jag småfnissade lite när jag läste dina fina krångel-ord. Men jag tackar och bockar så glatt och tacksamt jag bara kan. Näe, sluta skriva tänker jag inte. Då upphör jag ju existera.
Minna Martina: Jag är inte duktig alls. Jag satt och pillade fram det efter hand någon gång i gymnasiet. De där html-koderna får mig bara att tänkas på multimedian. och så vill jag smygkräkas. Jag tyckte att du fixat så fint själv. :)
Om det där brevet: jag tycker du ska skicka det bara om du vill och det inte känns det minsta som något som ska göras för görandets skull.
Å andra sidan; om det är ett snällt brev tycker jag att du ska skicka det. Jätteskicka det. För glada brev kan alla behöva då och då. Särskilt nu... skulle somliga säkert säga.
Såg att du var medlem på Blog.lovin och jag tänkte att vi kanske kunde hjälpa varandra genom att prenumerera på varandras bloggar. Jag har lagt till till dig nu och skulle uppskatta om du ville göra samma sak.
omdigitalkameror.se
Stefan