Jag klär av mig bröstkorgen inatt

Om du lever om ditt liv, så lovar jag att ge dig allt. Och mer än allt har jag inte att ge. Jag ger bort orden, morgonljuden och evighetsnätterna. Jag ger dig min kindfärg och mina dubbla hjärtslag. Jag lovar att beskriva hur jag ser världen om du lovar mig att visa din.

 I drömmar där städer faller sönder och fiender söker sig tillbaka, i ett kaos av minnesfragment håller du mig still, tätt intill. Och när jag vaknar känns blodet mousserande tills jag minns. Vi rör oss i flytande världsdelar bara några mil ifrån. Du reser genom Karthago och jag trampar vatten. I den fjärde sången tystnar svalorna.

 


Kommentarer
Postat av: Jonas

Jag undrar om du är en sådan genuin själ som ibland måste låtsas för att leva? Många är människorna men ända in under skinnet kryper de inte på ett sådant fullständigt vis som önskas. Den berömda klyschan; så nära men ändå så långt... ja du vet, gör sig påmind.

Vad är uppriktighet och ärlighet värd om den inte räcker till alla, alltid? Låtsas var nog att ta i, men ibland känns det så, fast drömmen säger att vi ska kunna vara oss själva på ett så totalt vis som är psykiskt möjligt hela tiden. Oavsett tid och människor omkring oss. Tack ändå för dina mellan-raderna-reflektioner och sötsalta ord.

2009-03-08 @ 00:47:21
Postat av: Nicole

Hej Jonas. Jag är inte riktigt med på vad du menar. Jag tror alla behöver söka sig bort från verklighet och vardag för att kunna leva vidare ibland. Men om du med det menar att jag skulle skriva saker i bloggen som inte hänt på riktigt, så är det inte alls så. Det här gäller ju då självklart vardagsbetraktelser, inte dikter. Om det inte är handlingar och händelser du menar, utan min person. Så kan jag ju säga att en blogg blir ett slags alter ego. En del av min person framträder här, resten existerar kanske inte på den här bloggen. Du får väldigt gärna förklara så att den här trötta tjejen hänger med.

Postat av: Tingeling

Jag blir alldeles vårförälskad i dina ord, samtidigt som jag känner frustrationen i dina känslor.

2009-03-08 @ 03:06:05
Postat av: Oskar

Från Hardy Nilsson till Homeros på under en minut. Bara med bokstäver är det möjligt. Stiligt!

2009-03-08 @ 17:10:15
Postat av: Olle

Nicole. Jag är sällan den som kommenterar, ty det är ofta svårt att överglänsa andra mer angelägna beundrare. Men då det plötsligt kommer in en Jonas med kryptik och pretentioner av dessa mått kände jag att läget var mitt.

Mitt budskap kan väl enklast sammanfattas i att du på senare tid börjat få till det något så in i helvetes jävla bra här. Visst, Jag fattar inte ett skit. Men det är så vackert ändå. Så himla vackert.

Hoppas att det inte blivit inflation på lovord och att du verkligen kan ta till dig detta smicker.

2009-03-11 @ 15:28:50
URL: http://olletrens.blogg.se/
Postat av: Nicole

Tingelinglingpling & Oskar: Tack! Ni är fina ni två. Och Oskar, det här med Hardy Nilsson får du förklara. Jag googlade och hittade en hockeyspelare (?) och ett band. :)

Olle: Det här var högst oväntat, jag visste inte ens att du läste. Så oj, ja det tar jag verkligen till mig. Fan vad kul!

2009-03-11 @ 15:51:02
URL: http://lyckorusimagen.blogg.se/
Postat av: Oskar

Haha, nej någon hockeyspelare hade jag inte i tankarna, utan det är mycket riktigt bandet jag menar - och mer specifikt låten Hela hjärtat mitt. Kul att jag också kan vara kryptisk ibland. Hursomhelst förfäras av att en sån här låtskatt inte finns på youtube, så du får helt enkelt stjäla den illegalt här: http://www.sendspace.com/file/1kq02g

2009-03-13 @ 15:40:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback