Försvinnande nära
Delar många av de känslor du så precist och fint beskriver. I synnerhet livstempo-dilemmat. Det är svårt, det där. Ibland kan jag känna att "carpe diem"-folket har helt åt helvete fel, medan de känns helt logiska andra dagar. Samtidigt kan jag känna att det där uppstannandet och leva-livet-på-nån-slags-meta-mental-nivå blir överdrivet (och rentav slösaktigt, som du påpekar) många gånger. Välskrivet och tänkvärt, hur som helst!
Förresten har jag knåpat ihop en höst-spellista i Spotify. Kanske inte den nya musik du saknar, men den har hjälpt mig några veckor nu (på rätt eller fel sätt låter jag i och för sig vara osagt).
Jag vill komma och krama lite på dig. Det gör jag förresten till helgen. Men som vanligt har jag inte tid för kramar. Eller kanske. Varför är helger så korta?
Ps. Imponerande låtlista ovan.
Bilderna är heelt underbara. Och texten är underbar.
Det där låter nästan som dödsångest. Det där sista.. Läskigt.
Oj, hjälp. Jag läste detta efter att jag trampade in i samma känslor igårkväll, lustigt att det kan bli så lika ibland. Jävla höst säger jag.
Oskar: Jag vet inte om jag egentligen har träffat en renodlad carpe diem-människa. Jag önskar att jag någon gång får göra det. Din spellista var som Malin uttryckte, mycket imponerande. Så mycket fint. Så mycket jag inte hört på länge. Jag förstår hur du menar med rätt eller fel sätt.. Men jag tycker om den.
Malin: Helger är alltid för korta. För mig existerar egentligen inga helger längre. De känns som sand. Och sand rinner mellan fingrarna. Känns dumt att svara dig här, fast ja. Jag skickar nog ett sms på sekunden istället.
Johanna: Tack, fantastiska du! Jag blev lite förälskad i det nya objektivet.
Anonym: Kanske har du helt rätt eller helt fel. Dödsångest är skrämmande. Anonyma är skrämmande. Anonyma som pratar om dödsångest är nog det mest skrämmande.
Cecilia: Jag vill inte önska dig dåliga tankar, det jag tvärtom önskar är att du inte skulle känna igen det alls. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det känns bra. Att du tänker och känner så. Att det inte är jag som håller på att bli galen. Att det faktiskt kanske bara är den jävla hösten.
Det är förmodligen eftersom dom tenderar att sticka till Asien, röka gräs och "hitta sig själva" (den svenska lightversionen nöjer sig med att åka longboard, tycka saker är "soft", och spela gitarr vid lägereldar). Åker du dit så kommer du garanterat träffa dom! Jag må vara kategorisk, men det är ungefär såhär dom brukar se ut (se url).
Hahaha. Jag har aldrig riktigt föreställt mig hur de ser ut. Men du har faktiskt rätt! Haha, roligt.