Balkongsflykt och kärleken
Människor förvandlas så lätt till spöken. I området vi bor är husen byggda i en cirkel och i mitten ligger något som verkar vara ett ålderdomshem. Ett hem där åren försvinner iväg med vinden och de gamla likaså. De hamnar i en säng med vita lakan och väntar på att istället hamna under lakanet.
Drömmarna, kärleksnätterna, åren på havet, teaterbesöken, klänningarna och minnena av en svunnen barndom blir alltmer suddiga och tillslut försvinner allt med skalet ner i jorden. Kanske är det bara dagböckerna som lämnas kvar, som ett spår. Där slutet redan är uppgjort.
Jag stod på balkongen för några minuter sedan, invirad i mitt täcke och andades in vindarna. Jag undrade varför ångesten ska ligga så nära till hands och varför ensamheten är den som ropar högst. Ofta högre än rösten tätt intill örat.
Jag är så glad för orden han väljer att dela med sig. Jag är glad för att han gör mig livrädd. Glad för att jag kommer till insikt om att jag kan förlora igen. För den enkla sakens skull, att han är den som gör att jag har något att förlora. Över huvudtaget.
Kärleken med honom är varken svår eller komplicerad. Den är fin och ödmjuk. Han har aldrig fått mig att vackla till och tappa balansen. Tvivla och andas för fort. Han är bara där. Hela tiden. Aldrig längre bort än att jag når om jag bara sträcker mig litegrann. Smärtan är inte längre kicken, det som gör att känslorna exploderar. Jag behöver inte explosionerna, jag behöver bara känslan i magen när han gått.
Det där sällsynta lyckoruset, ni vet.
Kommentarer
Postat av: Öjersson
Du är bara bäst helt enkelt!!
Postat av: db
http://www.youtube.com/watch?v=-veEBTHdqFM
Postat av: Bea
Jag är med livrädd, livrädd för morgondagen. För kanske förlorar jag honom då..
Postat av: Bea
Tack! Ja jag försöker, men det är så svårt.
Jag skrev det på Sandras niotillfem-blogg som kommentar när hon bad om fina saker i september. Så om du läser hennes blogg kan du mycket väl läst inlägget innan, men var det inte där så har någon kopierat :(
Postat av: JENii
tack för att du än en gång ger mig rysningar av bara ord<3
Postat av: Nicole
du skriver så sjukt fint.
Trackback