Om sådant man inte pratar högt om

Fotograf: hanna källebo neikter
-
Jag vet hur jag tänkte. Jag tänkte att jag inte skulle gråta mer, att jag kunde välja själv att tvåtusentie inte skulle bli hälften så olyckligt som det året jag redan snubblat igenom. Men vad gör jag? Jag gör helt tvärt om. Jag går i cirklar och lämnar allting i en enda röra. Vi ägnar alla hjärtans dag åt att fundera på om vi någonsin kommer göra varandra lyckliga. I ett töcken av illamående sitter jag morgonen efter i bilen på väg hem, balanserar krukan med rosor jag fick av dig i knät. Ställer ner dem på bordet i det mörka köket och gå och lägger mig. När jag vaknar har de redan börjat vissna.
-
Det står ett tomt hus i skogen och väntar på oss. Du kommer öppna dörren och gå in ensam.
Men jag önskar, jag önskar att jag valde annorlunda.
Jag önskar att du valde att vänta
kanske 30 år innan du gick in.
Jag önskar det fanns ett träd som man kunde plocka färdiga lösningar ifrån, jag önskar att det fanns ett paket med instruktioner om hur man bygger ett liv tillsammans.
-
Jag minns en natt när världen inte var större än sängen vi låg i. Jag kunde knappt andas för luften hade tagit slut, som i en plastpåse. Jag viskade mellan snyftningarna att jag önskade att livet var ett prov och om man inte klarade det så var det bara att ge upp. Lägga ner pennan och gå ut genom dörren. Jag önskade att det fanns en dörr och att den dörren inte innebar en så stor och oanad konsekvens. Men jag antar, att sådant pratar vi inte högt om.

Kommentarer
Postat av: rosakaffekopp

Svårt för att bestämma mig om det är ett blogginlägg eller poesi?

Postat av: E

Jag älskar när du är såhär ärlig.

Glöm inte att du är bäst, osv.

2010-02-16 @ 14:45:40
URL: http://hallelujaliksom.blogspot.com
Postat av: Natte

Du! Nu skräms du lite.

2010-02-16 @ 18:06:05
Postat av: Anonym

och vet du vad jag tror? Jo, att du skulle känna dig lite mer som en fågel med ett körkort. Förstår du. Eller psykfall som jag. Men alltid något.

2010-02-16 @ 22:49:11
Postat av: Oskar

Röror ordnar sig, cirklar blir till streck, illamående blir välmående. Tids nog. Tills dess finns inget annat att göra än att härda ut.



Hade det inte varit jobbigt, hade det inte heller kunnat vara fantastiskt.



P.S. Fantastiska bilder! D.S.

2010-02-16 @ 23:37:32
URL: http://3rdfloorconfessions.blogspot.com/
Postat av: Teodor

Fantastiskt vackert. Tror jag även kommer tycka detta efter att min nuvarande berusningsgrad har lagt sig. Hög igenkänningsfaktor också. Tanken om att det alltid finns något bättre om hörnet, något du inte känt eller upplevt än som är så fantastiskt och underbart så att allt förändras - något självklart. Att livet inte alltid ska vara svårt.



Fast fuck it jag svamlar och det enda man i slutändan kan göra är att leva, diskutera och förhoppningsvis utvecklas. Att växa som människa skulle också vara trevligt, men inte lika troligt.

2010-02-17 @ 01:02:49
Postat av: Johanna Af Apel

Åh, finaste bästa Nicole. Så smärtsamt vackert och värkande skrivet, det träffar mig rakt i magen och hjärtat och överallt som känns.

<3!

2010-02-18 @ 12:08:52
URL: http://afapel.devote.se
Postat av: Elin

Vilken himla inspirerande blogg du har. Övervackra bilder och allt. Fin text och så. Puss

2010-02-18 @ 16:28:25
URL: http://elinbeckman.blogg.se/
Postat av: Anneli Bergman

Jag har och kommer alltid älska hur du skriver. Dina ord är så vackra, dom blir som magi.

2010-02-18 @ 20:11:33
URL: http://annelibergman.blogg.se/
Postat av: Minna

Jag ska skriva en bok. Jag tror du måste vara med i den lite. En mening om den häftiga bruden som jag spelade teater med när jag var liten. Kanske i alla fall.

2010-02-18 @ 22:11:25
Postat av: Nicole

rosakaffekopp: Det är väl egentligen ett blogginlägg.. Men det behöver ju inte vara antingen eller, för den delen heller.



E: På gott och ont.



Natte: Körkort.. Åh, jag vet.



Oskar: Jag vet hur man gör när man väntar och härdar ut. Det är ju så man ska göra, man ska inte hetsa upp sig eller ta ogenomtänkta beslut. Man ska akta sig för att vara impulsiv och man ska tänka på att andas. Men jag är trött på det. Jag är trött på att vänja mig vid det jobbiga. När det fantastiska uppenbarar sig allt mer sällan. Sen var det ju det här med att försöka vara positiv. Visst är de underbara ja? Hanna heter hon, den fantastiska kvinnan och fotografen.



Teodor: Tack! Leva, diskutera och utvecklas. Sant. Jag tror faktiskt att vi växer som människor hela tiden, även om det inte märks förrän efter ett tag.



Johanna: Åh.. men tack! Hjärta tillbaka med detsamma!



Elin: Vad roligt att du tycker det. Det är ju det bästa som finns, att lyckas inspirera. Så tack för att du berättar det. Dessa två bilder har inte jag tagit, hoppas det framgår. Men alla de andra såklart. Puss!



Anneli Bergman: Finare recension kan man inte få. Tack rara.



Minna: Åh, vad spännande! Berätta mer! Det är inte bara spännande, det är modigt också. Att skriva böcker är inte något för fegisar. Om jag tillägnas en rad eller en mening, så kommer jag känna mig djupt ärad. Lycka till verkligen! Och säg till mig när den är klar, så jag får köpa den.

2010-02-19 @ 00:54:12
URL: http://lyckorusimagen.blogg.se/
Postat av: Sara

2010-02-20 @ 11:56:40
URL: http://sarasbegrundan.blogspot.com
Postat av: Sara

Jo, jag skulle ju sagt något också. Du vet att du är min stora skriviga idol? Du vet det va? Du vet att du är fantastisk, visst vet du det? Vet du också att jag älskar dig? För att du är allt du är och att du dessutom delar liknande DNA tillsammans med mig och en annan precis lika älskad liten grej. Fast ni delar mer DNA. Jag tror att det är det som gör att ni är så väldigt FANTASTISKA :) för jag vill inte ha er på något annat sätt, än med eran befintliga DNA. DNA är bra att ha. Jag älskar mina DNA som vi tillsammans kan ha :) nu ska jag dricka kaffe.

2010-02-20 @ 12:01:09
URL: http://sarasbegrundan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback