Jag hittade en anteckningsbok som jag köpte när jag flyttade till Göteborg hösten 2008. Där hade jag skrivit om ett möte med en farbor på vagnen. Jag kommer nog aldrig att glömma honom.
-
Redan när han steg på vagnen hörde jag honom. Han pratade högt och tydligt. Som de alltid gör, de märkliga som ingen låtsas om. Han var väldigt artig och frågade om han fick slå sig ned bredvid mig. Naturligtvis.
Han inledde vår konversation med att utbrista:
"Vad smal du är!" Med en dialekt som liknade stockholmska. Jag skrattade direkt och såg på honom. Road av att han lät så övertygande, när det inte låg någon sanning i det. Han fortsatte hjärtligt med samma höga stämma.
"Vad gullig du är när du ler och skrattar" Han skrattade till han också. "Du ska alltid le och skratta!" Han gav mig en komplimang för mina röda naglar och förklarade att han var urmakare och la därför märke till detaljer. Jag började nu försöka få en uppfattning om honom. Han var för välklädd för att bo på gatan, han luktade sprit och var troligtvis påverkad av något mer. Han var så välartikulerad och klockren att jag fick känslan av att han bara var en skådespelare, som improviserade.
-
Han berättade att jag skulle akta mig för unga män. De ville bara en sak. Själv var han 63 år gammal och hade nu slutat jaga kvinnor. Han var på väg till järntorget för att betala av en cigarrskuld. Han frågade vad jag gjorde i livet och jag svarade att jag läste litteraturvetenskap. Det föll honom i smaken och han tipsade om Henry Miller. Vi åkte förbi hagakyrkan och han berättade att han träffade en kvinna just nu. Men de hade inte sex och hon var gift.
"Därför lagar jag mat till henne istället och hon blir så tjock!" De sista orden sa han så högt och skrockande att flera vände sig om. Han tillade med ett skratt att hon var gullig ändå.
Folk runt omkring satt tysta. Vissa uppenbart lika intresserade som jag av hans historia. En kvinna längre fram log mot mig flera gånger. Kanske tyckte hon synd om mig. Plötsligt lutade han sig nära och viskade:
"Jo, jag ska säga dig en sak. Jag tar betalt av kvinnorna. Jag är en prostituerad." Han upprepade åter igen att han var 63 år och att det inte var så illa av en sådan gammal man att ta betalt.
"Det är det jag lever på. Och så lagar jag klockor och lägger mattor ibland. Och röker cigarr!"
Jag kunde inte sluta le.
-
Väl på järntorget bad han om att få kyssa min hand och lämnade mig med orden:
"Om jag varit yngre hade jag friat."
