Feberdårar

Morgonen jagade katterna och jag försvann i en älskares famn
vällde ut hjärterötterna över raderna och talade om för dig
att jag väntar
än vet jag inte vad jag väntar på
men jag vet att det finns ett slut
tills dess tänker jag greppa varenda skymning
med blodtömda fingrar
och låta hela världen pulsera
tätt intill min kind

för vi lever nu och jag låter dig leva precis där du vill
för vi lever nu och du låter mig leva precis där jag vill

och morgonen föll
som viskningar över oss
du behövde aldrig säga något
vi är där vi är
morgonen känns lugnare nu
katterna och skymningsljuset sover
tätt intill slutet

Lite obetydligt småpladder om manshat och festivalpirr

Ibland försvinner jag spårlöst från den här bloggen och låter den nästan gro igen. Tills jag ramlar in mellan raderna igen och babbelpratar om vad som hänt. Jag har fotograferat ett barn för första gången i mitt liv, väldigt söta Hugo som ni ser där uppe. Ätit minst tre liter jordgubbar, varav två liter av dem i sängen under tiden jag sträckläst en bok, Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Mamma tryckte boken i näven på mig när jag var facebookstirrig och önskade annan sysselsättning. Det resulterade i ett plötsligt och intensivt manshat och slutade med att jag skrek på en taxichaufför som lurade mig att han hade tre fruar. Han skulle göra sig av med den yngsta, "hon har alldeles för mycket drömmar och sen vill hon bara knulla hela tiden". Jag har suttit i köksfönstret, druckit mojitos, rökt cigaretter och haft livliga politiska diskussioner. Suttit i samma fönster, lyssnat på Damien Rice och gråtpratat i telefonen om hur orättvist det är med ett blödande hjärta. Ikväll har jag packat min väska full av rosé och våtservetter, stuvat om håret till en ännu rödare nyans och imorgon åker jag till Arvika. Och där kommer jag träffa en man jag aldrig trodde jag skulle få se igen. Min första kärlek och bästa vän, Jim.