lyckorusimagen

Katterna på gården drunknar och alla ser på. Vi står i våra vardagsrum, med tårskadade kinder och smutsiga sängkläder. Betraktar kattdöden och den grå tjocka dimman. Alla bilder är borta och jag försöker utplåna det som gör ont. Telefonen ringer en kvart i sänder och jag skriker in i väggen att jag inte vill ha något mer med något att göra. Tuggar sönder naglarna och laddar ner en film, skickar ett glatt sms och håller andan tills jag åtminstone tror att jag blir yr. Räknar timmarna på fingrarna och skjuter upp allting en dag till. Meningslösheten står skriven i marginalerna på reklambladen och hissällskapet stirrar på mig, till och med de vet vad jag tänker. Jag samlar katterna i hinkar, när ingen längre ser på.