lyckorusimagen

Livet är ingen promenad genom chokladfabriken

Hårda hjärtslag och fågelvingar

I april förra året skrev jag om en kolibri. En humlekolibri som hade flyttat in innanför min bröstkorg. Jag skrev om en hemlighet, jag skrev om marchmallows . Man märker när kärleken flyttar in i ens liv, man känner det på jordskalven. Fågelvingarna mot revbenen. Mjuka, mjuka vingslag från en kolibri.

Sedan förstör man allting. Och börjar om. Kärleken går sönder och man fortsätter att andas, utan att riktigt veta varför. Jag är ledsen ikväll och jag kan inte somna. Hjärtat slår för hårt, precis som om det anstränger sig för mycket. Och jag saknar mina vingslag.

I april förra året skrev jag om en kolibri. En humlekolibri som hade flyttat in innanför min bröstkorg. Jag skrev om en hemlighet, jag skrev om marchmallows . Man märker när kärleken flyttar in i ens liv, man känner det på jordskalven. Fågelvingarna mot revbenen. Mjuka, mjuka vingslag.

Sedan förstör man allting. Och börjar om. Kärleken går sönder och man fortsätter att andas, varenda dag andas man. JAG VILL INTE ATT KÄRLEKEN SKA KUNNA GÅ SÖNDER, jag vill kunna slå mig blodig när jag försöker rädda den. Jag får panik av att lugnt och stilla släppa taget. Att älska en människa är magiskt och man kastar inte iväg magin när man väl fått tag på den.

Nu har kärleken gått sönder för mig så många gånger att jag tvivlar på om den ens existerar. Och jag gråter och jag vill ge upp och jag andas. Jag andas för det är det man borde göra, jag andas för att det är en ny dag i morgon och då kanske jag är glad igen.

Hjärtat slår för hårt, jag vet inte vad det vill bevisa, men jag vet att jag saknar mina vingslag.

Cool blogg :)

Dina inlägg får mig att vilja springa till min kärlek och gräva ned mitt huvud i hans armhåla. Jag är så rädd varje dag för att förlora honom för jag älskar honom så mycket. Men han är lite vilse just nu och har talat om det för mig. Kärlek är så komplicerat det där... det finns inga ord för det.

lina: :) puss!

li: tack!

Misha: Jag vet precis hur den känslan ser ut. Jag vet till och med exakt hur den känns. Och det är nästan lite bitterljuvt på något sätt.. Att älska någon så mycket att man blir rädd, det är vackert och det är jäkligt smärtsamt. Åh, sånt är jobbigt att höra. Men vet du vad! Det är en väldigt bra sak att han berättar det för dig. Det är det viktigaste i alltihop. Ta tag honom i handen och visa för honom att du vet exakt var ni ska gå. Så tror jag att det ordnar sig. Det är lätt att tappa balansen ibland.

Wow, du skriver otroligt vackert !

Inspiration från livet i sig, eller från någon annanstans ?

Eriiza: Åh, kära nån.. Livet är boven i alla mina texter. Varendaste en. Förutom när jag svävar iväg och skriver om kattmord på gården. Men då är det ju egentligen en känsla jag vill få fram. Och alla känslor springer fritt, direkt från livet livet livet.