London with love
-
London var som en kaka. En perfekt sammansatt chokladkaka, med kola och knaprig botten. Eller som en syrlig drink med hallon och lime. Egentligen spelar det inte så stor roll vad London smakade som, jag blev hur som helst helt upp över öronen förälskad. I promenaden förbi fruktståndet varje morgon, spontana möten i tunnelbanan, de kladdiga borden i baren, det gulaktiga skenet, bakfylleskratten på gräsmattan, söndriga strumpbyxor, ekorrar och känslan av lättnad där innanför. Jag kom hem med två klänningar, tågbiljetter, en liten lapp med ett nedklottrat x och en dröm om hösten.
-
Igår gick jag upp tidigt och promenerade genom Göteborg. När jag kom hem packade vi med oss pastasallad och bubbelvatten och åkte bort till Saltholmen. Läste metro, lyssnade på Muminpappans memoarer och somnade i filtarna på klippan. Sen matade vi fiskmåsarna och skrek rätt ut i någon skräckblandad hitchcockförtjusning. Den där hopplösheten som gjorde sig påmind varje gång jag kände att kullerstensgatorna krympte, är på väg ur systemet. Känslan av att stå still och trampa med en kladdig tallrik på en bricka börjar förvandlas till pirret i magen av att vara på väg. Den här romansen har bara börjat.
Londondrömmar och blandvin
Idag åker jag och mina två fina kvinnor till London. Det firar vi med vinfrukost!
Efter det ska jag promenera med mitt pengakuvert och växla alltihop till
pund och sen ska jag bara vara gladfull ända till söndag.
Ett halleluja på det!
Nattluft och gårdsbetraktelser
Det sitter en svart man och pratar i telefon i fönstret mittemot. På gården promenerar en tjej runt med en katt i snöre och jag sitter uppkrupen på fönsterbrädan i halsduk och kofta. Stirrar på taken och asfalten nedanför. Försöker summera de senaste dagarna, vilka dagar jag känt mig lycklig och vilka dagar jag kunnat hoppa över. Sent igår låg vi i sängen och skrattade så mycket att det ryckte i benen och man var tvungen att hämta andan. Det känns förfärligt att jag inte riktigt kan minnas senast jag skrattade på det sättet. Kanske var det när jag halkade i en utrunnen kyckling på restauranggolvet strax efter stängning. Jag vet inte.
Egentligen mår jag bra nu. Ändå kan jag inte sluta tänka på den dagen då jag kommer känna mig riktigt hel igen. Jag är inte trasig, men jag är inte komplett. Kärleken blir så lätt smutsgul och jag önskar bara att livet kunde få mig på fall igen. Tills dess försöker jag leva på dricks och morgonpromenader.
Och jag får fortfarande inte ihop tillräckligt med ord för er
Mina saker packades åter igen ner i flyttlådor och jag låste dörren till lägenheten som var mitt hem i fyra månader. Ett av de bästa hemmen jag haft och jag tänker spara alla minnen, någonstans i ryggmärgen. Allt från första kvällen, med alla förhoppningar och kramar, inflyttningsfesten, matlagningen, färjorna och de ensamma nätterna.
Jag flyttade inte längre än till andra sidan majorna och bor nu tillsammans med en fantastisk dam. Jag försöker vända rätt på våren och jag försöker leva med lättare andetag. Körsbärsblommorna på järntorget är på väg att slå ut och vi dricker rosé igen. Dagarna närmar sig och snart flyger vi till london. Jag försöker leva enkelt och inte tänka mer än vad som är nödvändigt. Men på något sätt lyckas jag inte. Bröstet är så förvånansvärt tungt, fågelsången filtreras bort och jag har gråtit varenda dag i en veckas tid.
-
(jag & fia på väg till hultsfred förra året)