lyckorusimagen

Det finns många "borde" den här kvällen. Men vet ni vad? Jag somnade ute på soffan på altanen, gick in och la mig i min helt underbart sköna säng. (Som rymmer två) Och jag sov. Sov tills min mamma väckte mig flera timmar senare. Ibland finns det inget bättre. Ibland är det en miljard gånger bättre att somna ensam i sin egna säng. Istället för en josefsäng hos ett stökigt Lidbeck. Och den här veckan kommer jag inte göra nått annat.

Att vakna klockan nio av att folk spelar gitarr och sjunger utanför dörren är inte trevligt. Att en Marielle som kommer in och är otrevlig är ännu mindre trevligt. Och en Josef som bestämmer sig för att gå upp och äta mat en halvtimma senare är hemskt inte trevligt. Det var skönt att gå hem.
- Hejdå Lidbeck, jag hälsar på om en vecka.

Johnny Cash är mannen nu för tiden. Jag har lätt för att känna att musiken skaver. Som en tröja som sticker&kliar. Och när jag letar igenom playlisten för att få bort kliet, hitta den där sköna tröjan som bara smälter in i kroppen. (Okej, haha. Det var nog den värsta liknelsen jag gjort.)
Hursomhelst, den enda som inte kliar nu är mannen Cash. Och jag måste ju få säga att "I Hung my head" är en tvär favorit för kvällen.

Håkan på Liseberg.

• 
  För stan har feber ikväll!
  
  Som vanligt är det en ren lycka att se Håkan. Han kan inte misslyckas med att dela den där glädjen. Men jag antar att han helt enkelt kan lyckas mindre. För den här gången kan inte ens jämföras med Hultsfred ´05 eller WTAI ´05. För de spelningarna var magiska, det ska jag tala om för alla människor som inte var där. Och sen kände jag kanske är flickorna runt omkring mig precis lärt sig att gå, så jag kände mig väl kanske lite småfånig. Men tack Håkan, tack&hejdå.
  
  /n