lyckorusimagen

Den här hösten har varit smärtsam. Det är så det känns nu i vilket fall som helst. Kanske ser jag det ur ett helt annat perspektiv när jag sitter och knaprar på en pepparkaka, med båda händerna som jag brukar, och kikar ut på slasket och de hyperstressade människorna som trasslar in sig i hämta-på-dagis & juklappsnören. Kanske kan jag le åt den där kärleken och vibrationerna innanför nyckelbenen och tänka att det var det värt. Det är viktigt att känna kärleksvärk & samla tårarna i en burk.

Det jag avskyr allra mest är meningslösheten. Det skulle kunna döda mig varenda gång den dyker upp. Jag försöker kväva den med min dunkudde så fort jag hör de tassande stegen, men ibland hoppar den på mig bakifrån och jag blir på tok för överrumplad och då faller allt. För vad spelar det för roll att köpa tre par nya skor varje månad, vad spelar det för roll att jag äntligen fick den där kameran och egentligen, vad är det för mening med att ens gå upp på morgonen?

Men med lite ny musik, lite färgglada bilder & lite filmkärlek. Så vaccineras jag på ett ögonblick och även om det inte är så tillförlitligt, så håller det ett tag. Och jag är faktiskt lycklig. Jag står på tå och klappar ivrigt i händerna när jag kikar på framtiden och jag kan inte vänta tills jag får gå på det där planet.

För sista gången tar jag fram den där förbannade nålen och syr igen sömmarna. För jag skall säga dig att det finns inte så mycket kvar av mitt sargade tyghjärta.

Igår hittade jag en magisk plånbok. Jag tror att den var av siden, fast jag är inte riktigt säker. Den kändes annorlunda, fast det kanske beror på hur siden växer. Om det nu är en växt, för jag skulle kunna tänka mig att siden växer på buskar. Ungefär som bomullsbuskar, men nu fantiserar jag mest. Plånboken var röd. Det som var bra med plånboken är att man kunde köpa allt med den. Fast den hade inga pengar. Det var något helt annat och det var just det som gjorde den magisk.

Jag har inte köpt något än, men jag planerar en hel del saker som jag tänker införskaffa. För det första ska jag köpa helt problemfri kärlek. Inga fler paniknätter när alla ord bara bubblar & vill upp & ut ut ut, fast det inte går för det finns ingen som lyssnar för han har somnat och är ganska trött på det här just ikväll. Att han menar att vi kan ta det en annan natt eller till och med en morgon. Men han förstår ju inte att då har jorden redan snurrat för långt och det är försent.)

Jag är ganska bra på att tänka för det mesta. Ibland tänker jag inte alls och ibland är jag bara en kvinna med hormoner och chokladpudding i mungipan. & ibland så är jag med i tidningen, då skriver jag inte om sådanadär bra grejer, som att vara ambitiös eller att göra bra saker för samhället. Nej då blir det mest något väldans konstigt om rosa hamsterhjul & att känna sig dålig. Ni vet, tappa motivationen. Fast man kan ju läsa ändå & känna sig lyckad om man inte känner igen det alls. Tidningen kom idag, där är jag. & en bild med ja. Man kan ju kika.

(Jag har ljugit igen. Jag måste sluta ljuga i den här bloggen. Jag har inte hittat någon plånbok alls. Jag vill bara att saker ska vara lite enklare än vad de är & då är det ganska lätt att börja fantisera. Men man vaknar ju ändå tillslut, hur man än gör.. Det är det som är det värsta med att vara på riktigt. Tur att ingen märker paranteserna, de är ju hemliga.)