lyckorusimagen

Jag sorterade torkade blommor på källargolvet och försökte minnas när jag senast var lycklig. Brandlarmet gick hos grannarna och jag såg bara på, när de ovetandes brann inne. Förevigade natten med ett fotografi, elden är ju så sällsynt vacker mot stjärnhimlen. Folket grät när jag påpekade att kremeringar vanligtvis är dyra. Gud kallade hem mina grannar och jag spillde tomatjuice på trappan. 

Det yr lite vilsen snö utanför fönstret och jag har blommiga björn borg-trosor med fel passform. Världsliga ting, när jag faktiskt sitter och skriver på min nya mac. Min glädje tyder inte bara på materiell kärlek, det är faktiskt lika med att jag kommer kunna bli mer kreativ. Nu kan jag börja fota igen, vilket jag verkligen saknat! Och nu är chansen även stor att bloggen uppdateras oftare. Den här veckan går dock åt till att skriva hemtenta. Sammanlagt fem diktanalyser av olika slag och jag ska börja... snart.

Sångfågel, mardrömsbarer
min hud är genomskinlig plastfolie
och i venerna
har blodet stagnerat

Ni ser rakt igenom mig
utan att läsa texterna
som är skrivna
längs benmärgen

Flickorna med amfetaminet
tappar sina paljetter
och glansen i deras ögon
rinner längs väggen

Deras ögonglober är
som russinen
de vita barnen redan
tuggat på

I en stökig lägenhet i Frölunda finns en tjej med tre dagars tovor i håret. Ögonblickbilder fladdrar i hennes huvud. Utanför lämnar fåglarna svarta avtryck mot den grå himlen. Räkningar på fönsterbrädan, utbrända ljus, urdruckna kaffekoppar och ett dovt surr i högtalarna. Ett pillemariskt leende, tre klick på youtube sen fylls lägenheten av musik. Det nittonåriga rockhjärtat byts ut mot det elvaåriga. Det hjärtat hade precis lärt sig slå i takt till Håkan Hellström. Men när det inte var Göteborgspojken så var det Westlife, Backstreet boys och Savage Garden. Den röda kalufsen flyger upp i de vita fåtöljerna i köket och hon sjunger för allt vad hon är värd. Svänger med hela kroppen, tappar nästan balansen, hoppar ner på golvet och slår ut med armarna.

Några tangenttryck, fingrar som höjer volymen och voilá, Celine Dion! Jag snurrar på parkettgolvet och skriker CAUSE I´M YOUR LADY! Gitarrerna, den sunkiga madrassen, den röda väggen och gamla tv-n flimrar förbi och allt är power of love. Tills låten tar slut, jag faller platt och allt är precis som det var förut. Bruna tegelhus utanför fönstret, måndagsångest och makrill i mungipan.

Mina vänner for till London och kvar satt jag. Jag har börjat måla naglarna och sover aldrig i min egen säng. I majorna finns flickorna som fått mitt hjärta på fall. Där kan man hata män och äta smågodis. Igår dansade vi på jazzhuset. Det där huset som är fullt att trix och trevliga coca cola-chiks. I det röda rummet ställde vi oss på stolarna och natten avslutades på lyxiga Sibylla. Den här gången stoppade inte taxichaffisen en galge genom näsan och tur var väl det. Det är farligt att skratta tills man kvävs.

Mina vänner promenerar på snöiga gator i London och här sitter jag. Lyssnar på disneylåtar och undrar hur det luktar i storstäderna i Asien. Mannen som jagar monster i Thailand hör i själva verket hemma i Skåne. Det borde jag förstått. Det är inte många som delar ut pussar på pannan. När kärlek och känslor uttrycks sådär ärligt och naket på vita brevsidor blir jag ledsen. Ledsen och förhoppningsfull. Ledsen för att jag själv har tappat de magiska känslorna,
se-på-mig-var-med-mig-rör-mig-gå-aldrig-härifrån. Någonstans försvann de och har inte kommit på återbesök. Kanske bygger jag upp för stora kulisser. Visioner om storslagna filmögonblick. Känsloexplosioner som får tiden att stanna. Allt det vackra som alkoholen bedövar i samma veva som den släcker ned ångesten. Förhoppningsfull är jag för att det fortfarande existerar. Förhoppningsfull för att det finns män som kan sätta ord på det.

Tiderna där man träffas och blir kära verkar vara förbi. Det skall först dra igång en cirkus där man är rädd för att höra av sig, för man vill ju inte verka för intresserad. Man analyserar sms och ordval. Väger för- och nackdelar mot varandra för att sen bestämma sig för att han/hon inte duger. Jag menar man kan ju inte bli ihop med en kille som har fula skor, hur bra han än kysser?

Vi singlar borde få en käftsmäll ibland.

Jag står i kassan och trampar mig själv på tårna. En liten familj kommer fram och lägger upp sina skolådor. Det är en gravid kvinna, hennes man och deras 3-åriga rosaklädda dotter. När jag packat ner och slagit in skorna vill dottern betala. Jag ler och skojar lite med henne och mamman fnittrar förtjust. Det blir sådär sött och barnsligt. Och jag som egentligen hatar barn kom på mig själv med att tycka att ungen var toksöt. Känner mig helt plötsligt ganska upprymd av den fina familjen. De tar emot växel och kvitto, tackar för sig och går ut genom utgången.
Innan dörren slår igen hör jag mamman glatt säga till dottern.

- Hon hade också en bäbis i magen!

Från och med nu ska jag aldrig mer inbilla mig att jag tycker om varken barn eller barnfamiljer. Och om hennes slutsats grundades på mitt vardagliga bukfett eller om det var den gamla soppan jag råkade få i mig, bryr jag mig inte om!