Tisdagskvällens magnifika tidsfördriv.
Mitt namn som drake:
Bithore the Lightning Breath (skulle förövrigt vara en röd drake)
Mitt japanska namn:
Nakashima Ayumi (betyder typ: gå din egen väg)
Mitt brittiska namn:
Chloe Chamberlain
Mitt hippienamn:
Coral Starlight
Mitt sockersöta fairyname:
Honeysuckle Twinkling Petal
Min patronus skulle vara en:
Enhörning
Vad jag är:
Nice Perfect Person (där satt den!)
Vad mina vänner skulle vilja kalla mig:
Snickerdoodle (haha, stämmer det här?)
Mitt Harry Potter namn:
Gabrielle
Sist men inte minst presenterar jag stolt namnet på min vagina:
Jennifer the Uncontrollable Public Plug Hole
(Egentligen så skulle jag ju kunna ärligen avslöja att jag misstänker att den här personlighetsförändringen beror på mina nya skor. De är egentligen inte min stil alls & därför skapar jag nu en ny sida i mina olika personligheter för att kunna bära upp dem på bästa sätt. & sen för att det är riktigt skönt att kunna skutta runt i ett par Nikeskor & baggy jeans med systemkameran på axeln & de gigantiska solglasögonen på näsan & verka som om jag skriver för ett hemskt viktigt magasin & dessutom har en blogg som har flera tusen besökare varje dag. Äsch, till hösten är jag mörk & svår igen. Det är bara att härda ut.)
Tummen upp för sommarytlighet!
På ett torg i en helt annan stad.
Jag skulle vilja ta med mig kamera, skrivhäfte & ett jävla mod. Sätta mig på tåg/buss/båt & åka till Ryssland. Det kanske är löjligt, men jag vet ju att jag är halvryss & nog finns det en liten pusselbit inom mig som fattas. Kanske kan jag hitta den på en trottoar i St. Petersburg. Det är väl helt enkelt värt ett försök. & det som egentligen driver mig är nyfikenhet.
Jag har trampat igenom mina skor & känner mig fast. Jag vill inte gå ett sista år i gymnasiet. Jag vill vara färdig med allt det där & känna att jag verkligen fortsätter. Jag vill leta efter studentlägenheter runt om i Sverige, söka in på utbildningar & ta extra kurser, bara för att de verkar så satans intressanta.
Jag vill gå runt ensam i en helt ny stad & känna mig helt vilse & hemma på samma gång. Jag vill ta en kaffe för 15 kr och sitta invirad i en filt på något torg som påminner om något annat, så att jag måste fundera över det tills jag kommer på att de flesta torg liknar varandra och att jag egentligen bara får en skön känsla av var jag befinner mig, tills det helt plötsligt slår mig att jag lever alldeles just nu.
Helvete, jag vill ju bara känna av att jag lever! Att slippa känna att varenda år är som en slags repris av mitt liv som såpa för 10 år sedan.
00.51
Ikväll har jag sett film hos Familjen Andersson. Jag kapitulerade & somnade efter 2/3.
När jag vaknade var ögonen torra & kroppen ville liksom vandra av sig själv mot närmaste
säng. Istället satt jag med uppspärrade ögon och hållning som en gammal tant & såg
på någon horribel sport på TV. Jag har fortfarande inte klurat ut om de slogs på riktigt
& om den ena faktiskt höll på att kvävas av den där klädgalgen.
Tillslut cyklade jag genom ett regnigt skeneland, helt tom på tankar.
Vilket är ytterst ovanligt, då jag brukar ha fullt av problem, grubbel,
lyckorus & magont snurrandes i huvudet.
Just nu är det en traditionell lista som gäller & så många
avsnitt scrubs jag bara hinner med innan jag börjar drömma
om isflak & pingviner.
Till hösten ska jag:
1. Ha brunt långt hår och en jävligt rak lugg.
2. Använda glitter-eyeliner + mascara minst en gång.
3. Dricka te & lyssna på Lars Winnerbäck samtidigt som jag
känner dekadensen leka med mina raggsockor.
4. Skaffa en vän med en balkong i Göteborg.
5. Läsa en hel hög med böcker.
Onsdag.
Jag blir alldeles darrig om benen när rödhåriga tanter kommer in i skoaffären & skriker på mig.
Det blir helt plötsligt jättesvårt att fixa med kortapparater & kvitton.
(Egentligen så var det nog inte för att hon var arg hon skrek. Hon hade bara en hög röst
& trodde att hon hade avmagnetiserat sitt kort.)
Dagens fråga: Kan damer på 60plus ha damp?
Alla mina ord efterlyses.
Det känns som om jag tappat alla mina ord. De har ramlat ut som legobitar ur ena byxbenet. Lagt sig på marken & försvunnit bland jobbtider, kyssar & morgonsmörgåsar. Jag sitter & stirrar mig blind på en tom skärm. Markören blinkar & orden är försvunna. Inte ligger de bakom mig heller, nej allt som finns bakom ryggen är sms, klumpar i magen & påminnelser till mig själv på köksbordet.
Jag är för tankspridd för att komma ihåg kaffemjölken till jobbet, men jag kan inte samla tankarna för att formulera mig. Jag är till en viss del fylld av ett enormt hat & irritation till mycket runt omkring mig. Möjligen är det för att jag har en tendens att oroa mig & tänka miljontals sekunder i förväg. Att allt tänkande bygger en klump i magen, det är mitt eget fel.
I förrgår gick jag bland alla skolådorna på jobbet. Jag städade lite tafatt & tankarna snurrade runt.. runt. Egentligen var det en enda tanke. & allt den innehöll var den där orättvisan som kändes i hela jävla kroppen. Ni vet, som om man är instängd i en bubbla, som bara krymper. Tillslut vill man bara spänna musklerna, sådär som i en tecknad serie när hela kroppen sväller upp, & spränga hela bubblan. Så att bitarna flyger & hamnar som krossat glas på marken.
Helt ärligt, så vill jag bara slå dig. Hårt. Så att du håller käften & slutar förstöra något som betyder nästan mest.
festivalbrud hallå.
Imorgon åker jag till roskilde!
Frökenfräkens sommar.
Jag tycker ju om honom.