lyckorusimagen

Om man skulle tänka att dagarna är diagonala, så skulle dagen tvärs till höger vara den dagen som jag springer ut i ingenstans & fotar ignorans, pensionärsdans och allt förutom rimlig sans. De där vilsna själarna i Berlin som jag pratade om, de finns inte. Det var något jag hittade på och ett ursäktande för att jag ljuger, men vad är egentligen definitionen av sanning i den här världen? Ja, världen ska jag väl egentligen inte uttrycka mig om, jag har mest sett Kinna och det är någon förvrängd bild av att leva i idyll, nostalgi och misslyckade krogrundor på en och samma gång.

Det är undertryckt bitterhet, överdådigt outtröttligt ordbajseri i en klänning som kliar minst lika mycket som att det är irriterande att komma på sig själv vara bitter från första början. Men det är ju sådant som man blir frustrerad på sig själv över, när man tänker tankar som att vem fan skulle vilja kyssa törnrosa efter hundra år? Men inte tänker prinsen så långt som till dålig andedräkt. Och säkerligen så är hon totalförvirrad när hon vaknar och har säkert åldrats i huvudet, för jag menar hjärnverksamheten lägger ju inte ner under sömn.

Åh vackra, porslinslena törnrosa med alzheimers - kom så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

SÅ FAN HELLER.