Reggae, Kaffe & Naziplugg
Och då menar jag inte min forskning om SD, utan mitt kära tyskaprov.
Det här helt sjukt att jag är såpass pepp den här veckan. Ett tyskaprov brukar alltid få mig att känna mig som levande begravd. Men nejdå. Igårkväll somnade jag utan att ställa någon klocka, eftersom jag verkligen inte hade någon. Jag vaknade tjugo i åtta idag, och istället för att tycka synd om mig själv gick jag faktiskt upp ur sängen, drog på mig kläder, sminkade mig, snodde batterier ut köksklockan till min Mp3 och gick till skolan, nynnandes på Frozen med Tegan & Sara.
Jag klarade mig igenom Naturkunskapen och här sitter jag nu. Har tagit två treo & har bryggt en kanna kaffe. Idag är det tvärt bestämt att jag inte ska slösa bort tiden framför datorn. Idag tänker jag lära mig allt jag ska och somna helnöjd med Änglar och demoner på magen.
Idag slog det mig att det skulle vara intressant att veta hur länge vi skulle klara oss om solen slocknade. Magdalena berättade att det först skulle ta 8 minuter innan vi ens skulle få reda på det. (Och det är ju rätt logiskt.) Men hur länge skulle det ta innan all vår reservkraft var slut? Och sen skulle ju självklart alla fattiga dö ut först. Jag menar, en människa med helt enorma mängder pengar köper säkert en resa ut i rymden och på så sätt överlever. Men herregud, hur skulle det vara att bo i ett rymdraket i resten av sitt liv? Medan man visste att alla människor dog ut. Jo, antagligen skulle det vara en bragd att säga att man var den absolut sista överlevande. Men hur länge skulle det vara kul att skryta med? Man har ju inga andra än sina medresenärer att säga det till. Och nu när jag lyckats tänka under den tiden som det tog att skriva det här, så förstår ju även jag att man skulle dö i rymdraketen. Maten skulle ju ta slut.
Det är tur att jag inte kommer träffa Josef idag. För jag kommer antagligen slå mitt rekord med 6 koppar kaffe. Och antagligen bli ännu värre än den koffeinhöga-nicoleversion jag var förra veckan. Med skillnaden att jag kommer att ägna min vakenhet till att plugga istället för att få humörsvängningar i en obäddad säng.
Naziglosorna, here I come.
Här är i alla fall jag i min rymdraket.
Det här helt sjukt att jag är såpass pepp den här veckan. Ett tyskaprov brukar alltid få mig att känna mig som levande begravd. Men nejdå. Igårkväll somnade jag utan att ställa någon klocka, eftersom jag verkligen inte hade någon. Jag vaknade tjugo i åtta idag, och istället för att tycka synd om mig själv gick jag faktiskt upp ur sängen, drog på mig kläder, sminkade mig, snodde batterier ut köksklockan till min Mp3 och gick till skolan, nynnandes på Frozen med Tegan & Sara.
Jag klarade mig igenom Naturkunskapen och här sitter jag nu. Har tagit två treo & har bryggt en kanna kaffe. Idag är det tvärt bestämt att jag inte ska slösa bort tiden framför datorn. Idag tänker jag lära mig allt jag ska och somna helnöjd med Änglar och demoner på magen.
Idag slog det mig att det skulle vara intressant att veta hur länge vi skulle klara oss om solen slocknade. Magdalena berättade att det först skulle ta 8 minuter innan vi ens skulle få reda på det. (Och det är ju rätt logiskt.) Men hur länge skulle det ta innan all vår reservkraft var slut? Och sen skulle ju självklart alla fattiga dö ut först. Jag menar, en människa med helt enorma mängder pengar köper säkert en resa ut i rymden och på så sätt överlever. Men herregud, hur skulle det vara att bo i ett rymdraket i resten av sitt liv? Medan man visste att alla människor dog ut. Jo, antagligen skulle det vara en bragd att säga att man var den absolut sista överlevande. Men hur länge skulle det vara kul att skryta med? Man har ju inga andra än sina medresenärer att säga det till. Och nu när jag lyckats tänka under den tiden som det tog att skriva det här, så förstår ju även jag att man skulle dö i rymdraketen. Maten skulle ju ta slut.
Det är tur att jag inte kommer träffa Josef idag. För jag kommer antagligen slå mitt rekord med 6 koppar kaffe. Och antagligen bli ännu värre än den koffeinhöga-nicoleversion jag var förra veckan. Med skillnaden att jag kommer att ägna min vakenhet till att plugga istället för att få humörsvängningar i en obäddad säng.
Naziglosorna, here I come.
Här är i alla fall jag i min rymdraket.
Kommentarer
Postat av: Felice
haha Nicole, det ser ut som en påsksmällare! Skämt och sido, hähä.. Schyssta stjärnor!
Postat av: Anna
haha fyför vad gulligt :)!
Trackback